Hur det blir med affären mellan konkursförvaltaren och Kai Johan Chiang vet jag inte.
Ännu mindre vet jag hur stora chanser det finns att lyckas med att bygga en elbilsindustri på ruinerna av Saab. Men Kai Johan Chang och en japansk riskkapitalfond har i alla fall gått ihop om detta, och lagt bud på delar av Saab i Trollhättan. Enligt intensiva rykten är de etta, eller sämst tvåa.
Går de i mål kommer önsketänkandet att blomstra. Fattas bara när det på en och samma gång handlar miljö, bilar och ett hopp om nya industrijobb i en hårt drabbad stad. Det kommer inte att saknas vilja att hjälpa till med statliga medel.
Kanske kan det också vara motiverat, elbilar är troligen en viktig del av vägtrafikens framtid. Det är extra intressant i Sverige, vi har ju inte en elförsörjning byggd på främst kol som i Tyskland, eller fossilgas som i Storbritannien.
Det finansiellt och tekniskt hållbara kan vara en annan sak. Idén kan stupa, hur positiv den än låter. Bilar behöver tillverkas i långa serier, för Saab hjälpte det inte med förträffliga fordon, så sålde inte i den volym som hade tryggat långsiktig överlevnad.
Men med Karl-Erling Trogen som styrelseordförande, tidigare chef på Volvo Lastvagnar, finns riktig kunskap om riktig bilindustri tillgänglig. Det är inte som med Victor Muller, den holländske entusiasten som hade en liten fabrik för extrema sportbilar i små serier, men ont om pengar, och trodde att General Motors skulle upplåta samma teknik till två kinesiska företag.
Hur mycket en elbilssatsning är beroende av General Motors, och om den kommer i konflikt med att GM redan sålt nödvändig teknik till någon annan, tillhör de utestående frågorna. Men elmotorer instoppade i omkonstruerade Saabmodeller som konkursboet nu äger rätten till låter mindre svårt när det gäller GM.
Lärorikt, oavsett om det blir affär eller inte, är i alla fall hur mycket som kan växa ur internationella kontakter som knyts på och kring högskolor.
Kai Johan Chiang dök upp i Mälardalen för 23 år sedan, och pluggade i Västerås. Där blev hans svenska begriplig och han blev bekant med landshövdingen, som då hette Jan Rydh. Det ledde till fler kontakter mellan Västmanland och Kai Johan Chiangs hemprovins.
Från Mälardalens högskola kom sedan Kai Johan Chiang till Volvo och hjälpte svensk exportindustri att hitta rätt i Kina. Från 1993 till 2000 arbetade han med den saken åt Volvos koncernledning. Det är därför han nu har en god vän och tidigare Volvochef som styrelseordförande.
Sedan tar hans miljöengagemang över, och ett inte så litet kinesiskt företag byggs upp, det lär ha omkring 7 000 anställda och över 20 produktionsanläggningar, och levererar energi från biomassa.
Och nästa steg är alltså ett bud på att köpa ut stora delar av Saabs konkursbo, för att göra elbilar.
Ingen kan planera sådana följder av att utländska studenter kommer till svensk högre utbildning. Ibland händer det bara, och resultatet kan bli väldigt överraskande.
Hoppas nu bara att det går bra!