Familjen Klang var i en liknande situation för ett år sedan, fick nog av de urdåliga kommunikationerna och den likaledes usla informationen och flyttade till Eskilstuna. De gångna månaderna har varit en mardröm för alla Kungsörsbor som är beroende av tågtrafiken för att ta sig till skola och arbete.
SJ-chefen Jan Kyrk skyller på Trafikverket, älgarna och den kalla vintern och försäkrar att SJ gör precis allt för att få i gång tågtrafiken till och från Kungsör. Det är förmodligen inte alldeles sant.
Fram till den 25 februari är alla turer med Lillpendeln inställda utan att någon begriplig förklaring har lämnats. Några av de sju X12-tåg som kör sträckan mellan Eskilstuna och Arboga är visst på lagning efter konfrontationer med älgar, men knappast alla. Var körs de i stället?
De inställda tågturerna ska ersättas med bussar, men hur det har fungerat kunde vi också läsa i lördagens tidning. Inte så bra. Och även när bussarna går i tid missar många resenärer anslutningar i Eskilstuna eftersom bussarna kommer fram senare än de ordinarie tågen. Informationen till resenärerna är därutöver under all kritik.
Det här handlar om att en drastisk och medveten nedprioritering av Kungsör, trots att Landstinget Västmanland har betalat tre miljoner till SJ för att köra Lillpendeln mellan Eskilstuna och Arboga. Varför kan SJ tillåta sig att behandla Kungsör så styvmoderligt?
Utan en spänstig mediebevakning av frågor som är viktiga för Kungsör och utan ett forum där invånarnas åsikter och frustration kan komma till uttryck, blir det lättare att köra över eller förbi en liten ort.
En gång i tiden hade fem tidningar lokalredaktioner i Kungsör, däribland Eskilstuna-Kuriren. I dag finns ingen. I den tunna femdagarstidningen Bärgslagsbladet finns visserligen en sida vikt åt Kungsör. Det är bättre än ingenting men det är inte säkert att tidningen har kapacitet eller ambition att kartlägga problem och driva opinion i viktiga frågor som rör den lilla orten vid Mälarens strand. Och det kan stora aktörer som SJ utnyttja.