Svajiga prognoser om landsbygdsskolorna

En snabb hantering där politikerna tidigt sätter ner foten gör att förhållandevis få medborgare kommer till tals och leder till berättigad kritik på demokratiska grunder. En mer utdragen process där fler handlingsalternativ diskuteras stressar i sin tur betydligt fler kommuninvånare som ser svärdet hänga över ”deras” skolor.
Fördelarna med skolnedläggningar – pengar som kan flyttas från lokalhyror till undervisning – är diffusa, ligger långt fram i tiden och är jämnt spridda över många kommuninvånare, medan de upplevda nackdelarna för de medborgare vars skolor stängs är mycket konkreta och omedelbara.
Och även om det är lätt att se ett långsiktigt behov av lokalanpassningar till ett minskande elevantal i den kommunala skolan, är det svårt att göra riktigt bra prognoser för tre, fyra eller fem år framåt. Ta de senaste årens skollokalutredningar i Eskilstuna och titta på landsbygdsskolorna. I utredningen från 2004 fanns Vallby med på listan över skolor med minskande elevantal. Skolan blev dock kvar och i utredningen 2009 talas det om ett ökande antal elever på Vallby.
För två år sedan ansågs Hållsta och Hällberga dyrast i drift och låg närmast för nedläggning. Så blev det inte. Politikerna bestämde sig för att värna landsbygdsskolorna. Nu finns Hällberga åter bland de skolor som skoltjänstemännen vill studera vidare för eventuella neddragningar, tillsammans med Näshulta, Gillberga och Hammargärdet – dock inte Hållsta.
Så, mot bakgrund av detta, vad säger att elevprognoser, även utan organisatoriska förändringar i övrigt, inte kommer att säga något helt annat om, säg, två år? Vem vill ta gift på att det just är dessa fyra landsbygdsskolor, och inga andra, som då står på den svagaste grunden?
Vilka siffror talar vi då om? Hammargärdets skola tippas exempelvis gå från 116 till 100 elever till år 2015, Gillberga från 119 till 113.
Den övergripande trenden talar för en minskning av de kommunala skollokalerna, men för varje ny lokalutredning blir jag allt mindre säker på att prognosmakarna är riktigt trygga med det de håller på med. Marginalerna är små, osäkerheten är stor, det politiska priset är alltid högt och de miljoner som kan sparas på landsbygdsskolorna är, faktiskt, rätt få. Är det då inte bättre att låta dem vara?