Den politiska majoriteten är dock skeptisk till konfessionell inriktning, en åsikt som barn- och utbildningsnämndens ordförande Johan Nilsson (S) uttryckte i gårdagens tidning. Dessbättre saknar sådana åsikter betydelse i sammanhanget.
Grunden sätts av skollagen som säger att undervisningen vid fristående förskolor ska vara icke-konfessionell och att deltagande i konfessionella inslag ska vara frivilligt. Om verksamheten sedan uppfyller de kvalitetskrav som ställs på motsvarande kommunala förskolor ska startillstånd ges och kommunalt bidrag betalas ut. Så säger lagen sedan den 1 juli 2009.
Den sistnämnda lagbestämmelsen redovisas i många kommuners riktlinjer för godkännande av fristående förskolor. I Eskilstunas riktlinjer saknas den informationen.
Kommunens uppgift här är alltså att tillämpa lagen, vilket kan innebära en del tolkningar. Men dessa ska utgå från det som faktiskt står i lagen. Det betyder att politikerna är förhindrade att i sin tillståndsprövning dra in åsikter om konfessionella förskolor i allmänhet, deras inverkan på integrationen och andra överväganden av det slaget.
Här finns en skillnad jämfört med processen vid start av skolor. Eftersom kommunerna i dessa fall enbart ger yttranden till Skolinspektionen som fattar beslut, har politikerna där ett större utrymme att resonera i ideologiska termer.
Lag och politisk verklighet är dock inte alltid samma sak. Förra året valde Flens majoritet att, mot förvaltningens inrådan, säga nej till en somalisk förskola med motiveringen befarad ”segregation av folkgrupper”. Beslutet stod sig eftersom skolföretaget valde att inte överklaga.
Majoritetspolitikerna i Eskilstuna visar förhoppningsvis bättre omdöme och respekt för lagen än kollegorna i Flen.