– Det är nog inte så jättevanligt i min generation, säger han. Och inte i de kommande heller. Däremot i generationerna före mig.
Den gångna veckan har han packat ihop sina saker. I morgon fredag gör han sin sista dag som platschef på Peab i Eskilstuna.
Berätta om första jobbet?
– Det var som springsjas hos Hallgrens livs på Drottninggatan i Eskilstuna. Jag hade 300 kronor i månaden eller 75 kronor i veckan. Av det betalade jag 11 kronor i skatt varje vecka.
Du ville börja jobba tidigt?
– Ja. Jag är uppvuxen i Rossvik i Hållsta. Gick i Tandla skola och senare Axelborgs skola, totalt 7 år. Om jag skulle fortsätta studera fick jag lov att åka in till stan. Det ville jag inte. Min mor var också ensam försörjare till mig och mina två yngre syskon, Roger och Gunilla. Det bidrog nog till att jag ville tjäna pengar tidigt.
In till stan fick Jörgen ta sig ändå i och med sitt första jobb.
– Men Hallgrens livs betalade min tågbiljett, 40 kronor per månad, så det gick bra.
– Det jag minns mest från första jobbet var att jag fick ha en cykel med flak, de andra springsjasarna åkte runt med flakmoppe, men eftersom jag inte var 15, så fick inte jag det. Och det var jobb sex dagar i veckan.
Vad gjorde du med pengarna du tjänade?
– När jag var 15 köpte jag en sprillans ny Puch Florida. Den kostade runt 2 000 kronor. Det var jättemycket på den tiden.
Det blev något halvår hos Hallgrens livs. Sen sökte Jörgen jobb på sågverket i Skogstorp och sysslade med allt som rör timmerhantering. Där har han börjat och slutat tre gånger ungefär. För 1963 gav han sig ut på Nordsjön ett tag. Åkte till England, Norge och Tyskland under några månader.
– Det var populärt på den tiden. Men jag upptäckte att det inte riktigt var min grej, så jag sökte mig tillbaka till sågverket i gen.
När Jörgen fick körkort som 18-åring ville han prova chaufförsyrket i stället.
– Jag började hos logen Odd Fellow på Nygatan där det fanns ett restaurangkök. Jag hämtade varor runt omkring i stan och körde även ut mat.
– Ett stort minne jag har från det jobbet var när jag 1967 fick hämta ut en alldeles ny Volvo duett, en gråblå, som jag sen fick köra.
Hade du flyttat hemifrån då?
– Nej, men jag hade flyttat till en tjej. Jag hade träffat Inger. Vi gifte oss i Husby Rekarne kyrka 1968 och var gifta i 41 år innan hon gick bort i cancer 2009. Först fick hon bröstcancer – den klarade hon – men sedan spred cancern sig till levern och då gick det inte längre.
I oktober har det gått tre år sedan dess. Tre tuffa år, säger Jörgen.
– Ja, allt ställs på ända när man förlorar sin livskamrat man haft i så många år. Efter det har jag också börjat se med andra ögon på livet. Därför har jag de senaste två åren funderat på att det är dags att sluta jobba – innan dess var pensionering helt främmande för mig.
– Men i dag finns inget ”det ska jag göra sen” för mig. Det är här och nu som gäller. Man vet inte om man får en stroke i morgon och dör.
De flesta av sina yrkesverksamma år har Jörgen Landin ägnat åt byggbranschen.
– Jag började som vuxenlärling i slutet av 1970-talet. Det första stora bygget jag var med på var brobygget i Strängnäs som anställd hos Skånska Cementgjuteriet (mumera Skanska). Senare har jag varit anställd hos BPA, flera mindre företag och Peab. 1994 blev jag uppsagd hos Peab. Men då startade jag eget i stället och var verksam som det i några år.
1998 ringde dåvarande divisionschefen på Peab och frågade Jörgen om han inte kunde börja där igen.
– Till slut kände jag väl mig så smickrad så jag tackade ja. Men bara på ett villkor; om jag fick ta med mig Tomas Velin (numera på HMB) som var anställd i min firma då.
Hur känns det nu att sluta?
– Både bra och mindra bra. Efter att ha jobbat i 50 år vet jag inte riktigt hur det känns att alltid vara ledig en vanlig vardag . . .