Antemasques självbetitlade debut är 34 minuter av musikalisk beslutsångest och bristande engagemang. Bakom namnet döljer sig tre musiker från The Mars Volta, ett band från El Paso, Texas som höll sig till en säregen form av psykedelisk rock. De lade ner 2012 och så snart fansen fick nys om det nya projektet gick förväntningarna i taket.
De lär knappast gråta sig till sömns. Här finns samma sorts spastiska riffande, parat med punkigheten hos At The Drive-In, bandet som flera medlemmar var med i innan. Det kan låta rörigt med alla namn, men faktum är att musiken tar förvirringen ett par steg längre. Tempot är högt, vändningarna är tvära, det är tekniskt så det räcker och blir över. Precis som det ska vara, enligt fansen. Men nu har man försökt göra detta recept till något lättsmält och tillgängligt. Det går sådär, för bandmedlemmarna verkar själva inte riktigt verkar veta vad de vill uppnå.
"In the lurch" är en ryckig, nervös historia där melodierna får ta ett steg tillbaka. Den följs genast upp av "50,000 kilowatts", som känns pojkaktig och enormt radiovänlig. Skivan känns mer än samling löst sammansatta idéer än en platta.
Bekymren tar inte slut där. Hur mycket jag än tycker om Dave Elritchs (även han från The Mars Volta) oförutsebart virvlande trumspel i så gott som alla spår, så räddar det inte trötta låtidéer. Inte ens med självaste Flea (Red Hot Chili Peppers) på bas kan det förändras. Det är alltid välspelat, alltid snyggt men sällan något som får mig att reagera. Oavsett hur komplexa låtar de tidigare projekten har så får de mig att vakna till. De kräver min uppmärksamhet, medan Antemasque helst verkar vilja vara själva i replokalen.
Det kvittar ifall du gillar det eller inte. Att stanna och lyssna är förstås okej, men de kommer inte göra någon vidare ansträngning för att du ska dröja kvar. De som faktiskt blir kvar lär vara fansen som ändå var där från början.
Bästa spår: "Ride like the Devil's son", "50,000 kilowatts" , "People forget"