Det syns redan på omslaget vad klockan är slagen i Stefan Sundströms värld.
Det ser ut att dra ihop sig till en slutstrid av bibliska proportioner.
En kvinna som är på väg upp på barrikaden höjer en knuten högerhand och håller en blodröd fana i vänsterhanden. Titeln är ett lån av Jolos "Nu var det 1914" och världen har anledning att hålla andan.
Sundström samarbetar här med Matti Ollikainen och Franska Trion, som spelat in flera starka sånger om klasskampen som kommer igen.
Musikaliskt är det mindre rak rock n' roll, även om vi här får en tung betraktelse kallad "Dom feta åren är förbi", och lite mer visa och pianoballader, som i "Nog" och "Tiden är kort" och direkt Jan Johanssons folk-jazziga stämningar, som i avslutningen "Resa med lätt bagage".
Fullt tillräckligt märg och friskt uppror för att vara mycket intressant även om helheten inte riktigt kan mäta sig med det allra bästa, som exempelvis "Ingenting har hänt" från 09.