På debutplattan "Ah!" från 2012 kom melodierna allt för ofta i andra hand. Linnea satte sitt cellospelande i första rummet, inte konstigt då cellon är hennes främsta kännetecken. Tyvärr blev det för mycket experimentverkstad och lite av detta går även igen på den nya skivan även om den känns något mer genomarbetad, för något skall hon väl ändå ha snappat upp under turnerandet med perfektionisten Peter Gabriel.
Titellåten samt "What" sticker ut med melodiskt driv medan texterna överlag är rent ut sagt usla, ta bara "I am younger" som skulle kunna vara skriven av ett dagisbarn. Linnea komponerar alla sånger själv, det borde hon kanske inte göra. Tänk om hon kunde få hjälp av farbror Gabriel, med både kvalitetskontroll och produktion, på nästa platta?