Malmköpingsbon Ray Cooper har fångat det vemod som är gemensamt för folksjälen i både Skottland och Sverige. På soloalbum nummer två, efter tiden i internationellt kända gruppen Oysterband, finns influenser från såväl skotska höglandet som från spelmännen i Dalarna.
Det är vackert och sprött med mystik invävt men här finns också låtar med tyngd och rockkänsla i. Texterna är personliga, en av de som ger mest intryck är titellåten som handlar om den tunnelbanestation i gamla Östtyskland som var platsen för avsked när besökande släktingar från väst skildes från sina anhöriga i öst.
Medryckande svensk spelmansmusik hörs i "The king´s birthday (Maarits waltz)" och "When the curtain" falls på denna välljudande, mångfacetterade skiva.
Egon Jonsson