Redan vid första lyssningen av singeln "Feared and hated" så slår det mig vilken hitpotential låten har. Och tankarna far genast iväg till bandets forna glansdagar då det inte var fest på riktigt utan att rockdängor signerade Gyllenhammar såsom "I hunt alone", "Dogwash" och "Double nature" spelades.
Men vartefter jag lyssnar igenom skivan avtar känslan något. De hittar tillbaka upp på vägen som förde dem till framgång, men de halkar ned i diket igen innan de hunnit speciellt långt. Ralfs bullriga omisskännliga röst är som den ska, de blytunga tuggande riffen likaså men Mustasch bör fokusera på att bygga hårda hits och inte virra bort sig på vägen med ballader som på sin höjd får folk i tv-soffan att sätta kaffet i halsen framför Melodifestivalen.
Johanna Ågren