De flesta som byter skivbolag avslutar karriären med en best of, en liveplatta och en the very greatest hits.
Sophie Zelmani gör tvärtom, hon startar sin egen label Oh Dear med att spela in en ganska blek ny sång, och tolv gamla, strålande sånger i nya tappningar.
Eller ja. Ny och ny. Till och med tappningarna är gamla och beprövade. Det är lågmält och tillbakalutat och det är väldigt behagligt.
Men också lite meningslöst, varför göra nya versioner på något när man ändå inte riktigt är beredd att landa i något annat än vad man redan gjort.
Samtidigt ska villigt erkännas att trots att Zelmani och gitarristen och producenten Lars Halapi inledde samarbetet för snart tjugo år sedan så utvecklas de fortfarande. Och det verkar lovande för det helt nya album som är på gång till hösten.
Torsten Braf