Det är en ära att få vara den som tänder milan och det ingår i uppdraget att döpa den. I år var det Linda Lundin, kommunalråd i Gnesta, som tände och hon döpte milan efter sin mormor Gun.
Sedan i april har de aktiva i Östra Sörmlands gruvförening i Skottvång arbetat med att förbereda inför årets kolmila. Och nu är den igång som bäst och bevakas dygnet runt.
– Varannan, var tredje timme behöver man upp på milan och kontrollera, säger Ulf Sandström som är en av de ansvariga.
Årets kolmila består av cirka 50 kubikmeter björkved, där veden travats och täckts av granris och kolstybb. Milan tändes i lördags och beräknas vara färdig på torsdag.
– Allt går ut på att bli av med vattnet i veden, med så lite förlust som möjligt, säger Gunnar Nygren, ordförande i gruvföreningen.
När processen gjort sitt räknar föreningen med att ha kvar ungefär 35 procent av de ursprungliga 50 kubikmeterna, i form av kol.
– Vi säljer den som grillkol här i gruvmuseet, säger Gunnar Nygren och berättar att kolarveckan i juli har varit ett återkommande inslag vid Skottvång sedan 1990.
– Det är folkfest när vi tänder den. I år var det minst ett par hundra personer här och såg på.
Några som alltid besöker kolarveckan är Linda Kvarnström med familj från Enköping.
”Vi är riktiga kolmileveteraner”, säger Linda Kvarnström som varit där sedan barnsben och nu för traditionen vidare till Elva, 8, och Andreas, 5.
– Vi är riktiga kolmileveteraner, säger hon och berättar att hennes morfar är engagerad i kolmilan och att hon "vuxit upp här". Hennes tre barn har varit här nästan varje år sedan de föddes. Barnen brukar få hjälpa till i slutskedet när kolen ska spridas ut på marken för att svalna.
– De är med och släcker små bränder som uppstår, och blir smutsiga som sjutton, säger Linda Kvarnström.
Det är ett drygt tiotal personer som är engagerade i att sköta milan och de roterar enligt ett schema, med minst två personer på plats dygnet runt. Uppe på milan finns en stor klubba som Ulf Sandström går och bankar med när tidningen är där.
– Det är för att undvika att det bildas hålrum eftersom det där lätt kan blossa upp lågor, vilket man inte vill, säger Gunnar Nygren.
Ulf Sandström basar över årets tillverkning av kol och han eller någon av de andra går ofta upp på milan och bankar för att hålla koll på om några håligheter har bildats.
– Några går kurs i kolning här via Vuxenskolan, säger Gunnar Nygren som tycker att det är viktigt att bevara kunskapen om detta hantverk. Han har också skrivit en bok i ämnet: Kolning – historier och hantverk.
– Utan träkol från alla kolmilor hade Sverige inte haft någon järn- och stålindustri. Här fanns malm och skogen gav möjlighet att ta fram kolet, som var helt avgörande för att smälta malmen till järn. Det vi gör här handlar om vad som byggde Sverige till ett välståndssamhälle. Att veta var vi kommer ifrån.
Det sista som händer under kolningen är att skorstenen i tjärpapp brinner upp. "Jag hade tur som var här just då, 2022, det var häftigt", säger Lasse Johansson som är engagerad i allt ifrån att kapa ved till att övervaka milan.
Ulf Sandström täpper igen lufthål och gräver nya utifrån behov. "Det går mycket på känsla som baseras på erfarenhet och kunskap."
Det går ut på att bli av med all vätska i veden inuti milan. Mycket rök betyder mycket vätska.
Gunnar Nygren är ordförande i Östra Sörmlands gruvförening i Skottvång som ansvarar för milan. I bakgrunden håller Stefan Göhle och Ulf Sandström koll så att inga bränder uppstår.