Florim Delijaj är specialist i allmänmedicin och verksamhetschef på Tunafors vårdcentral i Eskilstuna och forskar om sömnapné, det vill säga andningsuppehåll i sömnen.
– Så länge man snarkar har man luftflöde, så det är värre om man är helt tyst. Det händer att patienterna själva vet om att de har apnéer, men vanligast är att en anhörig noterat att den som ligger bredvid får kämpa för att få luft. För den som sover har svårt att själv komma ihåg att man har vaknat av andningsuppehållen, säger Florim Delijaj.
Han har i snart nio år forskat om syndromet sömnapné. En pilotstudie som Florim gjorde i Sörmland 2014–2015 fick så bra resultat att det sporrade honom att gå vidare. Nu är han sedan två och ett halvt år doktorand vid Uppsala universitet och har precis tryckt på startknappen för att göra en större studie av sömnapné i Sörmland.
– Vi ska testa en ny metod på 100 nydiagnostiserade patienter med medelsvår apné. Patienterna kommer att fångas in via remisser till öron-näsa-halskliniker i Eskilstuna och Nyköping och studien ska pågå i två år.
Vissa patienter som kommer till Florim söker hjälp för sin dagtrötthet. Om undersökning och prover inte visar en förklaring till tröttheten, då kan det vara andningsuppehåll som är orsaken.
– Patienten kanske inte ens har en tanke på att det kan vara apnéer som gör att de är trötta. Många normaliserar sin dagtrötthet, man känner sig lite sömning på dagarna, men tänker att trött, det kan man ju vara. Om vi misstänker apnéer då är sömnregistrering nästa steg för att se hur många och hur långa de är under en natt.
Det finns de som trots andningsuppehåll inte tar problemet på allvar. Florim Delijaj menar att de lever farligt och att det skulle spara både lidande och pengar om sjukdomen kunde upptäckas i tid.
– Sömnapné kan orsaka flera allvarliga sjukdomstillstånd, till exempel högt blodtryck, stroke, diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Dagtröttheten innebär dessutom stor risk för trafikolyckor och arbetsplatsolyckor. De som har grava apnéer hittar vi ganska lätt, men tyvärr finns det ett stort mörkertal. Jag önskar att det fanns en slags screening* för att upptäcka fler.
En patient som har misstänkt sömnapné får alltså göra sömnregistrering vilket innebär att en maskin mäter luftflödet genom näsan, hur många och långa andningsuppehållen är och registrerar syremättnaden i blodet.
– För lite syre i blodet gör att man blir trött, man vaknar många gånger och man får därmed inte tillräckligt med kvalitetssömn under natten. Man sjunker aldrig ned i den djupa sömnen som vi behöver för att känna oss utvilade.
Om resultaten visar på sömnapnéer skickas patienten vidare till öron-näsa-halskliniken där en kortare utredning görs.
– Man tittar på vikten, förhållanden i halsen, det kanske finns stora mandlar som hindrar luften att passera eller en annan anatomisk förklaring. Patienten får också livsstilsråd – rökning, alkohol och övervikt kan påverka.
Medelsvår sömnapné skickas till tandvårdsspecialist för utprovning av bettskena medan de med svår apné kan få en CPAP, en maskin med mask som kontinuerligt trycker in luft i luftvägarna. I vissa fall kan även medelsvåra apnoiker få CPAP-behandling.
– Många tycker det känns obekvämt med CPAP i början men när patienten blir bra eller bättre då är det värt det. Det är värre att ha andningsuppehåll, vakna stup i kvarten och vara trött på dagarna. Är man medveten om att man har andningsuppehåll tycker jag att man ska söka hjälp på vårdcentralen.
Fotnot: Screening är en undersökningsmetod som omfattar ett stort antal människor.