Birgitta och Kjell har levt tryggt ute på landet i ett år, men längtar efter barn och barnbarn, och hade hoppats få fira midsommar i deras närhet. De konstaterar att det är tveksamt att de hinner det.
Tidningen mötte Birgitta och Kjell Eriksson utanför Pingvinen i Parken Zoo fredagen den 12 mars, när Region Sörmland drog igång massvaccinationerna för invånare födda 1944 och tidigare i evenemangslokalen.
– Jag har varit väldigt tveksam till detta ända sedan jag hörde att vi skulle få Astra Zenecas vaccin. Jag vet många som bokat av sin vaccination, och jag tänkte så sent som i morse att jag skulle ringa återbud. Men nu är vi här, det ska ju ändå bli väldigt skönt att få ett första skydd. Vi längtar så efter barnbarnen, och får hålla koll på varann över helgen så vi inte drabbas av några biverkningar, sa Birgitta, 77 i år.
Fyra dagar senare bestämde sig Sverige för att följa ett antal EU-länders exempel och tillfälligt stoppa användandet av vaccinet från Astra Zeneca, i väntan på utredning kring de biverkningar i form av blodproppar och blödningar som rapporterats från några håll i världen.
I dag är Birgitta Eriksson fylld av tankar och oro, och kritik mot Folkhälsomyndighetens sena reaktion.
– Det känns som ett slag i ansiktet, nästan som att jag blivit lurad. Som en domedag. Hade jag vetat att Sverige förberedde sig för att pausa vaccinet hade jag självklart följt min magkänsla och avbokat vår tid. De måste väl redan förra veckan ha vetat om att beslutet skulle komma. Sverige var ju sena på bollen, biverkningarna har känts till en tid. Det blev ett väldigt onödigt scenario, att försätta så många människor i oro. Jag hade hellre väntat lite längre i vår och fått ett annat vaccin, om jag haft det valet.
– Ja det är ett konstigt val man står inför; att chansa och dö av vaccinet eller chansa och se om man överlever covid, säger hon krasst.
Birgitta, som fick hög feber, frossa och värk i kroppen över helgen, förstår inte varför man inte talar mer öppet om alla vacciners biverkningar och risker. Hon misstänker att skälen är ekonomiska.
Hon konstaterar också att hennes generation, 40-talisterna, skött sig under coronaåret som gått.
– Vi har varit duktiga och hållit oss undan. I fredags var det på dagen ett år sedan maken och jag flyttade ut till sommarstugan, har handlat allt online och knappt träffat en annan människa. Vi är ett gäng väninnor som hållit ihop i många år, och alla har de levt likadant. Och jag tror alla säger samma sak i dag: hellre ytterligare väntan på vaccin än Astras.
– Det går ingen nöd på oss, vi har mått bra här ute även om man främst saknar barn och barnbarn. Vi är en stor familj på 15 personer, som sågs över en middag allihop senast 8 mars förra året. Nu hade vi hoppats kunna fira midsommar i varandras närhet, men vi hinner nog inte få fullgott skydd.
Vad sa de om att ni skulle få Astras vaccin?
– Vår son tyckte vi skulle vänta och avvakta Sveriges reaktion eftersom vi levde så tryggt ute på landet.
En andra dos av Astra Zenecas vaccin ska tas nio-tolv veckor efter den första, och Birgitta och Kjell Eriksson har bara fått information om att i det fall vaccinet släpps för användning igen får de samma sort vid nästa tillfälle.
– Men då blir jag ännu mer tveksam. Visst får man räkna med att det dyker upp biverkningar, men inom rimliga gränser. I vår generation äter många blodförtunnande och får blåmärken för minsta lilla man stöter emot, det blir väldigt oroligt om man ska misstänka blodpropp varje gång man får ett blåmärke nu.
– Man vill ju hänga med ett tag till.