För ett år sedan drog Eskilstuna-Kuriren igång kampanjen #rött kort mot diskriminering tillsammans med Sörmlandsidrotten och diskrimineringsbyrån Humanitas. Syftet med kampanjen var att väcka opinion och få fler att ställning mot diskriminering inom idrotten.
Tidningen gjorde en kartläggning av hur våra lokala idrottsföreningar arbetar med värdegrundsfrågor kopplade till hbtq-personer. Vi publicerade också intervjuer med en rad idrottsprofiler som kommit ut som homosexuella, bland andra fotbollsspelaren Anton Hysén, OS-ryttarna Pether Markne och Per Sandgaard, liksom crossfit-utövaren Nathalie Wester och hockeyparet Evelina Husár och Meredith Malloy.
Vad hade då kampanjen för effekt? Svaret från Love Swartz, idrottskonsulent på Sörmlandsidrotten, är att kampen mot diskriminering är ett långsiktigt arbete som handlar om att förändra attityder.
– Vi fick igång diskussioner och det märks att folk tar åt sig av information och hur det faktiskt ser ut. Men vi tog ställning redan för flera år sedan, det är femte gången vi går i pridetåget i år. Det som märktes med kampanjen var att det tack vare samarbetet med Eskilstuna-Kuriren gav ett starkare avtryck och att vi fick lite mer respons än vanligt, säger han.
Under året som gått har ett flertal föreningar gått utbildningar för att lära sig mer om antidiskriminering och jämställdhet. Dessutom har personer från två idrottsföreningar i Eskilstuna vänt sig till Sörmlandsidrotten med frågor om hur de ska kunna bli hbtq-certifierade . Vilka föreningarna är vill och kan inte Love Swartz berätta.
– Nej, det kan vara så att det inte är hela föreningen som står bakom det utan enskilda företrädare. Men certifiering är ett ganska nytt fenomen.
Certifieringen utförs av RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter. En rad myndigheter och organisationer har gått den utbildning som leder till certifiering men inom idrottsrörelsen rör det sig än så länge endast om ett fåtal föreningar i landet. Men nu är åtminstone två föreningar på gång i Eskilstuna.
Vi har pratat med en aktiv medlem som fått klubbens uppdrag att undersöka hur det skulle gå till. Hon vill vara anonym då arbetet inte är helt förankrat i styrelsen och någon information ännu inte gått ut till medlemmarna.
– Jag vet inte om alla är överens i föreningen men jag har lyft fram frågan och kollat med RFSL vad det skulle innebära, säger hon.
Certifieringen är en ettårig process där information och utbildning står i fokus. Men det är inte gratis och kostnaden kan vara ett stort hinder för många klubbar.
– Det skulle kosta 104 000 kronor för oss och ett alternativ skulle vara att dela på kostnaderna med en annan förening.
Hennes förhoppning är att det ska bli ett ja vid nästa styrelsemöte.
– Jag har svårt att tro att ledarna i klubben skulle ha något emot det och skulle bli chockad om det inte går igenom, säger hon.
Några konkreta och tydliga fall av diskriminering har hon inte mött i klubben men menar att många individer inte kan identifiera sig i de stereotypa könsrollerna.
– Det är många inom idrotten som är väldigt konservativa och traditionella. Bland annat tar det sig uttryck i hur man ska vara klädd. Och tyvärr är det många som avbryter en idrottskarriär för att de inte passar in. De slutar i stället för att lyfta frågan.
Hon tycker kampanjen #röttkort var bra men saknar uppföljning.
– Det har varit tyst i de här frågorna. Det är lite trist, det får inte stanna vid tomma ord.
För diskrimineringsbyrån Humanitas har året som gått efter kampanjen inneburit att de blivit mer synliga och att fler nu känner till de och det arbete de bedriver.
– Vi har fortsatt samarbete med Sörmlandidrotten och vår utbildningsansvarige har varit ute i föreningar och föreläst. Men vi får sällan in ärenden med koppling till idrotten. Det mesta handlar om diskriminering inom arbetslivet, säger Therese Isaksson, verksamhetschef på Humanitas.
Ambitionen från Eskilstuna-Kurirens sida med kampanjen var att synliggöra diskrimineringsproblemen inom idrotten.
– Vi ville sätta fingret på frågan om diskriminering och rätten till att själv bestämma vem du är och hur du vill leva. Vi ville också ställa frågor på makthavare inom idrotten för att se om man fokuserade på frågan inom sin verksamhet. Förhoppningen är att vi lyft frågan inom idrotten och samhället i stort, säger hon.