Jörgen Skarin, gruppchef för ISÖB i polisens region öst.
En Nyköpingsbo i 55-årsåldern dömdes i april till tio års fängelse för grov våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt barnpornografibrott.
I juli åtalades en Vingåkersbo i 25-årsåldern för barnpornografibrott efter att närmare 300 barnpornografiska bilder hittats på hans dator.
En man i 70-årsåldern från Flens kommun dömdes i mitten på oktober till ett års fängelse för grovt barnpornografibrott.
Den åttonde december åtalades en man i 50-årsåldern från Strängnäs kommun för barnpornografibrott och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.
Det här är ett axplock från 2020. Listan på åtal och domar mot Sörmlänningar som gjort sig skyldig till sexbrott mot barn kan göras lång, år efter år. Det handlar inte sällan om IT-relaterade sexualbrott, där är det utredningsgruppen ISÖB (internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn) som har ansvaret.
– Inflödet ökar konstant, vi vet inte vad som är normalläge.
Jörgen Skarin är gruppchef för ISÖB i polisens region öst som består av länen Sörmland, Östergötland och Jönköping. Han har varit med sedan gruppen bildades 2016 och har kunnat se antalet anmälningar strömma in i allt snabbare takt. Sedan 2018 har anmälningarna i region öst mer än fördubblats och han ser inget slut på stegringen.
– Det har länge pratats om mörkertal, att det kommer in så många fler anmälningar är ett tecken på det mörkertalet. De här brotten har börjat uppmärksammas mer i massmedia och samhället i stort har blivit mer medvetet om att det här inte är okej.
För fyra år sedan fick ISÖB in 182 anmälningar om internetrelaterade sexbrott mot barn i region öst. För två år sedan var siffran 230 och i år hade 474 anmälningar inkommit fram till om med november. Det handlar om anmälda brott där ett ärende ofta kan bestå av flera brott.
För bara några år sedan visste inte polisen riktigt hur dessa ärenden skulle utredas menar Jörgen Skarin, varken i Sverige eller utomlands. Den ökade kunskapen och det gränsöverskridande samarbetet har gjort att fler ärenden upptäcks.
– Vi hittar fler ärenden ju mer vi arbetar med det här och vi har blivit bättre både nationellt och internationellt. Den största utmaningen är att ärenden ofta växer. Det här är så vanligt att det är skrämmande.
Polisens kamp mot nätförövarna är ofta ett tidskrävande detektivarbete där det gäller att hitta spår och lägga pussel.
Brotten som ISÖB främst får på sitt bord är barnpornografibrott, kontakt med barn i sexuellt syfte, sexuell posering, grooming, och köp av sexuell handling. Brotten är ofta tätt sammankopplade. Sexuell posering leder till exempel inte sällan till barnporrbrott när gärningsmannen sparar ner poseringsmaterialet. De utreder även sexuellt ofredande, våldtäkt och andra sexuella övergrepp där det finns en tydlig koppling till internet.
Mycket har hänt under de fyra åren som ISÖB fått ansvar för brotten.
– När vi började sågs sexualbrott på nätet som ett innehavsbrott och vi satt och räknade filer. Det som har hänt över tid är att det har gått från innehav till ett starkt identifieringsfokus.
Målet är identifikation, av såväl offren på bilderna eller filmerna som att säkra spår efter den eller de som hanterat materialet. Jörgen Skarin beskriver arbetet som att lägga ett pussel av ledtrådar med målet att ringa in förövare. Ett tungt men även belönande arbete där bevisläget ofta är mer tacksamt än när det gäller traditionella barnsexbrott.
– Jag känner att vi når framgång på ett annat sätt än i traditionella ärenden. Då är det ofta ord mot ord, här är det bevis i telefonen eller i datorn. Det är svårt att svära sig fri ifrån. Det här är ett detektivarbete på riktigt där vi spårar förövare och får stopp på dem.
Men samtidigt som nätet på många sätt är en tacksam jaktmark för Jörgen Skarin och hans kollegor är det på samma gång en tidskrävande arena. Det är allt som oftast komplexa utredningar med flera tidskrävande moment. Datorer och telefoner ska analyseras, information ska hämtas in från olika sociala forum, husrannsakan ska genomföras och så även förhör. Det kan ta månader, till och med år.
En stor del av arbetet med att spåra förövare handlar om att få ut information från olika sociala forum.
– Det är inte många steg som går snabbt. Det tar tid och vi har problem att hantera de tidsfrister som finns. När vi ska få ut IP-adresser är vi beroende av internetleverantören och vi jobbar tätt ihop med sociala medier. Hur bra det samarbetet är påverkar också möjligheten att utreda brottet.
Rädda Barnen presenterade 2015 rapporten "Brott mot barn – Om hur våldsutsatta barn drabbas när förundersökningen drar ut på tiden" och Barnombudsmannen har över tid kritiserat att utredningarna av sexualbrott mot barn tar för lång tid och prioriteras för lågt.
– Vi gör det vi kan för att prioritera rätt ärenden och det är svårt hela tiden. Vi ser över arbetet hela tiden och försöker få ner tiden så mycket vi kan. Men det är en utopi att hinna med.
Jörgen Skarin är luttrad. Han är väl medveten om diskussionen och välkomnar den. Ingen vill att den här typen av utredningar ska dra ut på tiden. Men bilden är mångfacetterad, det finns ingen quick fix menar han. Det krävs mer resurser, fler utredare, IT-forensiker och barnförhörsledare måste in. Men det krävs på samtidigt bättre IT-system och en målmedveten satsning på flera fronter.
Det har under årens lopp framkommit kritik mot att det tar för lång tid att utreda barnsexbrott. En kritik Jörgen Skarin har förståelse för.
– Vi har inte de resurser vi behöver, inflödet av ärenden speglar inte de resurser vi har. Men vi måste samtidigt bli bättre och få kompetensutveckling så att vi gör rätt saker. Man är medvetna om detta inom polisen och det görs satsningar.
Hur klarar en människa av att på daglig basis ta del av filmer och bilder som visar det mest avskyvärda av brott? Det gäller att titta bortom det vedervärdiga menar Jörgen Skarin. Att fokusera på uppgiften.
– Man får se våldtäkter av väldigt små barn och det är ohyggligt. Men när man har jobbat med det här ett tag så lär man sig att titta kliniskt på det och se andra saker än bara ett grovt övergrepp. Man tittar efter saker man kan använda sig av i utredningen, man letar platser eller tittar efter den som gjort det här.
Det finns stöd att få internt. Alla som hanterar övergreppsmaterial inom polisen har handledare. Men för att klara av arbetet krävs det att du till viss del kopplar bort det känslomässiga.
– En förutsättning för att kunna jobba med den här typen av ärenden är att inte gå in med hela sitt känsloväsen i varje bild. Då skulle man gå sönder.