Under tiden minskar antalet utplacerade tyfoner. I Eskilstuna finns i dag bara fjorton kvar, i Strängnäs kommun finns elva och i Flen fem.
Det här sist nämnda ska ses som något i grunden mycket positivt.
Det betyder att antalet skäl att slå larm i tätbebyggda områden minskar. Att industrin som handskas med ämnen som i värsta fall kan orsaka en katastrof minskar.
"Hesa Fredrik" heter larmet egentligen bara i folkmun. Formellt heter det VMA - vilket står för varningsmeddelande till allmänheten - och den har existerat i Sverige i sin nuvarande form i över 80 år.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har ansvaret för att tyfonerna fungerar och underhålls, och de tar hjälp av en ansvarig på räddningstjänsten i respektive kommun.
Särskilt dyra i drift är inte systemet. Cirka 12 000 kronor per år finns budgeterat för underhåll och reparation av tyfonerna i Eskilstuna, men de kräver en hel del i tillsyn.
– Vi har fjorton i drift i Eskilstuna och vi har 87 som ligger i malpåse, säger brandmästare Tomas Holm, som är ansvarig för VMA på räddningstjänsten i Eskilstuna.
Tittar man på förmågan att göra sig hörd så skulle det räcka med en tyfon i hela centrala Eskilstuna, men man vill ha ett större antal av säkerhetsskäl om en skulle tystna.
– Det är i alla fall en signal som skickas ut med 140 decibel, och det är högt.
Tomas Holm har själv sett en kaja som satt på en tyfon när signalen ljöd.
– Den stackars fågeln dog på fläcken.
För en tid sedan fick räddningstjänsten larm om att en kvinna tagit med sig sina barn upp på taket och satt precis bredvid en tyfon.
– Hon skulle lyssna på larmet för det var precis vid den tidpunkten. Men tack och lov var detta en av de tyfoner vi har i malpåse. Hade hon satt sig intill en i drift hade hon med all säkerhet åkt i backen.
Det här är ett av skälen till att man placerar ut tyfonerna så ingen av misstag ska kunna råka befinna sig i närheten och det här är också skälet till att det stora flertalet är urkopplade i dag.
I Stockholm är läget ett helt annat, där finns 740 tyfoner och tre man på räddningstjänsten som jobbar heltid enbart med översynen av dessa.
Vilket inte heller garanterar att allt fungerar, kom det att visa sig vid senaste testen första måndagen i juni då samtliga 740 tyfoner förblev tysta.
– Det är mänskligt, det kan glömmas bort helt. Här i Eskilstuna ansvarar räddningstjänsten för tre av årets tester, SOS Alarm för det fjärde, och vi påminner varandra.
I Flen har inget larm gått i modern tid.
I Eskilstuna och Strängnäs har man dragit tyfonen vid ett tillfälle vardera.
I Eskilstuna var det i samband med ett gasutsläpp på Nyby 1996. I Strängnäs var det vid ett liknande tillfälle:
– Vi drog tyfonen vid en stor brand på Åker Sweden i Åkers Styckebruk för lite drygt tio år sedan, säger Strängnäs räddningschef Camilla Dahlén, som tillhör dem som ser fram emot nya sätt att varna allmänheten.
– Systemet känns lite föråldrat och till råga på allt sitter tyfonerna ofta utplacerade på privata fastigheter som kräver att vi har nycklar när vi måste kolla och underhålla dem.
I Strängnäs har man upplevt att systemet både tystnat helt när de ska testas första måndagen i april, juni, september och december, och att de fortsatt ljuda långt efter det att de borde tystnat.
Något som måste sorteras under olycksfall i arbetet, anser Camilla Dahléns kollega Tommy Levin, som är ansvarig servicereparatör i Strängnäs.
– Det ska finnas både hängslen och livrem i dessa fall, och normalt sett ska det bara behöva ta fem-tio sekunder i anspråk att tysta en siren. Jag vet att man haft strul med överföringssystemet tidigare, men i normala fall kan man snabbt gå över till analogt system.
Mer än fem, tio sekunder förlängda larm ska ingen behöva genomlida.
I Flen har man inte samma problem.
– Vi har bytt flera gamla tyfoner och har nu två som är elektriskt drivna och tre som är kompressionsdrivna, säger räddningstjänstens styrkeledare, Niclas Rotestam.
De fem tyfonerna som är utplacerade är placerade så de når så stor del av befolkningen som någonsin är möjligt och de båda eldrivna tyfonerna har en back up i händelse av strömavbrott.
– Det finns ett batteripack med en väldigt lång hållbarhet för säkerhets skull.
I Eskilstuna är tyfonerna, som för inte så många år sedan var ett 70-tal till antalet bantats ned till fjorton och finns utplacerade i de områden där det finns uppenbara risker.
Två finns i Kvicksund eftersom det finns ammoniaktransporter på Mälaren, flera tyfoner finns på Nybys område i Torshälla eftersom det här finns risker med hanteringen av klorvattensyra, flera finns utmed järnvägen eftersom man har en sträckning som går rakt genom centrala delarna av Eskilstuna.
I framtiden tror ingen att tyfonernas testsignaler kommer finnas kvar.
– Det pågår en teknikutveckling på området telefonmeddelande som går väldigt snabbt, säger ställföreträdande räddningstjänstchefen Tobias Erdsjö i Eskilstuna. Och jag tror att det vore bra om det inte tog alltför lång tid innan vi har bytt ut systemet med tyfonerna.
Tekniken finns redan nu där man teoretiskt sett kan ringa upp och meddela alla boende i ett drabbat område.
Problemet är att man i dag är tvungen att bryta mot lagen för att verkligen nå alla.
– Det är ett hinder att vi inte får positionsbestämma telefonerna i dag. Det här drabbar exempelvis SOS Alarm väldigt svårt när någon ringer in ett larm. Vi skulle kunna få fram exakt position på den som ringer men får inte av integritetsskäl.
– I stället får vi triangulera positionerna och får då ett mycket större område.
Tobias Erdsjö tror att man kommit en bra bit på vägen med nytt larmsystem i Norge.
– Det är säkerligen förenat med stora kostnader med att byta system, men vårt mål måste hela tiden vara att nå så många som möjligt med larmen.
Att tyfonerna skulle försvinna helt är det ingen som tror.
– Till dess vi vet att telefonlarmet är så effektivt som krävs måste de bli kvar, säger Tomas Holm.