Det menar Svenska miljöinstitutet i en rapport om toa-avfallets effekt på vattenmiljön.
Båtlivets bidrag till miljöförstöringen var även före utsläppsförbudet en droppe i havet. Jordbruket, industrier, enskilda avlopp och fossila utsläpp svarar för lejonparten av näringsämnena som får vattnen att dö: kväve och fosfor. Men för att problemet med övergödning ska kunna tacklas måste också båtlivet bidra.
Mänskliga fekalier innehåller rikliga mängder av kväve och fosfor. I markmiljö fungerar toalettavfall som gödsel; det gör växtligheten större och kraftigare och ger inga effekter på struktur eller funktion i markens ekosystem. Först när mängden näring blir för stor blir det problematiskt.
Då riskerar näringsämnena och bakterierna att via regnvattnet hamna i vattendragen. Där uppstår samma problem som när bajs och kiss orenat går ut direkt i sjöar och hav.
Tillväxten av alger exploderar med följden att solljuset inte når viktiga vattenväxter på botten och alltför mycket syre går åt för att bryta ner algerna. Vattnet kvävs och djur- och växtarter dör ut.