I Fonus skyltfönster i Katrineholm hänger bilder på taxen Bosse, 7 år, och sköldpaddan Bellman, 36 år.
– Många kommer in och har frågor om var de här djuren finns, säger Anna Karmenäs, som arbetar som kundrådgivare och ceremonivärd på byrån.
Varje år dör omkring 90 000 människor i Sverige. Många av dem lämnar kvar ett sällskapsdjur i sorg och saknad.
Sedan i våras samarbetar en av landets största begravningbyråer med Djurskyddet Sverige, för att hitta adoptionshussar och -mattar till alla djuränklingar.
– Hela den här kampanjen är väldigt uppskattad. Människor kommer in och erbjuder sig att bli fosterfamilj för hundar och katter. Ur den aspekten har det triggat igång ett positivt engagemang, säger Hans Stipek, kundrådgivare och ceremonivärd på Fonus i Eskilstuna.
Sedan kampanjen rullade igång har byrån i Eskilstuna inte haft något fall där de har stött på ett övergivet husdjur.
– Det gör mig glad, att anhöriga till avlidna människor förefaller proaktiva och har tagit reda på djuren. Det ligger människor varmt om hjärtat att djuren inte ska fara illa, säger Hans Stipek.
I våras avled en kvinna i Eskilstuna hastigt i sin bostad. När Hans Stipek kom till bostaden för att hämta kvinnan möttes han även av en hund.
– Hunden sprang runt i bostaden och var lite stressad över situationen. Det här skulle kunna ha varit ett potentiellt ärende för Djurskyddet.
Hans Stipek tog kontakt med sonen, frågade hur de tänkte kring hunden och fick till svar "vi är på väg, vi tar hand om hunden, det är inga problem".
– Där hade jag annars tagit nästa steg för att hitta ett fosterhem till hunden.
Många studier har visat att människor, framför allt äldre, mår bra av husdjur.
– Fler och fler skaffar husdjur. I och med det kommer också fler och fler husdjur drabbas av att någon i deras värdfamilj dör, säger Hans Stipek.
Han tror dock att situationen är annorlunda i storstaden där det finns fler ensamhushåll.
– Där kan jag tänka mig att det är vanligare. Ute på landsorten finns det fortfarande bra nätverk runt människorna.
Douglas Öljarstrand och Anna Karmenäs på kontoret i Katrineholm håller med. Under Douglas Öljarstrands fyra år på begravningsbyrån har det aldrig hänt att han har behövt ta hand om ett djur i sorg.
– De flesta som har ett husdjur som de bryr sig om, är måna om att djuret ska komma till någon som djuret känner igen, säger han.
– Jag tror att det ser väldigt olika ut på olika orter. Jag upplever också att familjerna tar stort ansvar, säger Anna Karmenäs.
De rekommenderar Vita arkivet, där man kan skriva vad man vill ska hända med sitt husdjur om någonting skulle hända.
– Det är jätteskönt för anhöriga att veta att pappa kanske ville att djuret skulle placeras i ett annat kärleksfullt hem, säger Anna Karmenäs.
Hittills har det främst varit en rad katter som haft behov av ett nytt hem. Just nu söker man bland annat efter ett nytt hem åt fyrbenta Tequila och Tosse i Nyköping.
– Vi har förmedlat ett 30-tal djur hittills i landet, berättar Peter Göransson, kommunikationschef på Fonus, om kampanjen.
Den som vill ta hand om ett djur kan dock inte vända sig till begravningsbyrån.
– Vi för inte register på potentiella värdfamiljer utan då får man vända sig till Djurskyddet och registrera sig där. Många äldre, ensamma människor engagerar sig i detta. Det tycker jag är så fint, säger Hans Stipek.