Solen strålar från en klarblå marshimmel. Men Carina Högberg grinar illa. Hon är i stort sett bunden till sängen och högläge med foten och kan med stor möda ta sig ut ur sitt hus mellan Björnlunda och Runtuna i den sörmländska spenaten.
Det har gått fem dagar sedan hon trampade snett hemma i huset. En leksak för barnbarnen låg på golvet. Hon höll en bricka i händerna när hon föll handlöst till golvet. Porslinet på brickan gick i tusen bitar och Carina Högberg kände en intensiv smärta i högerfoten.
Hon trodde att det bara rörde sig om en stukning, men natten blev olidlig. Varje gång hon rörde sig i sängen bultade foten och smärtan gjorde sig påmind. På morgonen förstod hon som tidigare undersköterska på ortopedkliniken vid Södersjukhuset i Stockholm att det torde röra sig om något mer än bara en stukning.
– Jag skrek som en stucken gris för att det gjorde så ont, säger Carina Öberg.
Sambon skjutsade henne till akutmottagningen på Nyköpings lasarett. Hon genomgick röntgen, som visade en fraktur på fotleden. Hon gipsades (för att minska smärtan och svullnaden samt fixera fotleden) och fick värktabletter med sig hem. Operation bestämdes till två dagar senare.
Hon uppmanades till fasta dagen före operation. En granne skjutsade henne till lasarettet.
Men på lasarettet fick hon sent omsider besked om att åka hem igen.
– Personalbrist, var beskedet, säger Carina Högberg.