Det började med en liten notis på nyårsafton, den 31 december 2019.
"27 smittade i oidentifierad lungsjukdom".
Så rubricerade SR:s Kina-korrespondent Björn Djurberg den första svenska nyhetstexten om coronaviruset på förra årets sista dag. Tidigare samma dag hade Kina meddelat Världshälsoorganisationen, WHO, att en rad människor som kunde kopplas till en fisk- och skaldjursmarknad i elvamiljonersstaden Wuhan insjuknat i lunginflammation. Kinesiska myndigheter uppgav samtidigt att det inte fanns några indikationer på att sjukdomen smittade mellan människor.
En vecka senare konstaterades att det rörde sig om ett dittills okänt coronavirus, samma virusfamilj som sars och mers. När ytterligare en vecka passerat utfärdades en varning: risken bedömdes som liten, men viruset kunde sannolikt smitta mellan människor.
Under de två månader som passerat har viruset spridit sig över världen. I skrivande stund har över 250 000 människor i drygt 180 länder konstaterats smittade. Över 10 000 har dött. WHO har deklarerat att det rör sig om en pandemi och slagit fast att coronaviruset är ett internationellt hot mot människors hälsa. Europa ses i dag som dess nya epicentrum.
Efter sportlovet, då många svenskar återvände från semesterresor i norra Italien, där spridningen då tagit fart, började antalet smittade stiga kraftigt även i Sverige. Hittills har över 1 600 personer konstaterats smittade och 16 dödsfall – varav fem i Sörmland – har rapporterats.
I takt med att kurvan över antalet smittade pekat allt brantare uppåt har åtgärderna för att stoppa spridningen blivit alltmer drastiska. Över hela världen stryps flödet av människor, varor och kapital. Land efter land stänger gränser, skolor och begränsar mötesfriheten. Internationella evenemang som fotbolls-EM och Eurovision song contest har ställts in eller skjutits på framtiden. Varningarna om de ekonomiska konsekvenserna avlöser varandra och i flera branscher larmar om varsel.
En del frågetecken har samtidigt klarnat kring det tidigare okända viruset. Vi vet att det spreds till människor från något djur, oklart vilket, och att det därefter började smitta mellan människor. De vanligaste symptomen är feber, trötthet och torrhosta. De flesta drabbas av milda besvär och runt 80 procent återhämtar sig utan att behöva uppsöka vården. Majoriteten blir friska inom ett par veckor.
Smittspridningen sker huvudsakligen via så kallad droppsmitta, när människor hostar, nyser eller skrattar. Andra smittas genom att de får viruset på händerna och sedan rör ögonen, näsan eller munnen. WHO bedömer risken att smittas av någon som inte uppvisar några symtom alls som mycket låg. Många har dock milda symtom och kan då föra smittan vidare.
Inkubationstiden, alltså tiden från tidpunkten då en person får i sig viruset tills dess att sjukdomen bryter ut varierar mellan 1–14 dagar men tar, enligt WHO, i genomsnitt fem dagar.
För att skydda sig är rekommendationen att tvätta händerna ofta med tvål och vatten, alternativt handsprit, och undvika att ta sig i ansiktet. Den som uppvisar symtom ska stanna hemma och i första hand kontakta 1177.
Många frågor kvarstår. Kommer sommarvärmen blidka spridningen av viruset? Hur länge varar immuniteten hos de som återhämtat sig? Kommer man hitta ett botemedel?
Och framförallt: När vänder utvecklingen?