Thorslundkagge ligger strax utanför Högsjö och är Sveriges enda tunnbinderi av sitt slag. Johan Thorslund är vd och tunnbindarmästare vid binderiet som på senare tid vidgat sina vyer. Förutom att producera svenska ekfat hade de efter tre års lagring i veckan färdig egenlagrad whisky i lokalerna.
– Whiskyhandlare är våra största kunder och för att kunna stötta våra kunder i val av fat har vi valt att göra ett forskningsprojekt, säger Johan Thorslund.
I tre år har de lagrat spriten som nu alltså blivit maltwhisky. Drycken är lagrad lika länge men på olika stora fat med olika bränngrad.
När man binder ett fat sätter man först ihop det i ena änden. Sedan ställs det över en eld och när träet blivit varmt böjer man ihop nederdelen. Hur länge det sedan får stå över elden avgör hur tunnans insida ser ut. Lätt rostad, medium, hårt rostad eller bränd. De olika bränngraderna på faten ger drycken olika smak. På samma sätt smakar det olika beroende på hur stort fatet är som drycken lagras i.
De vanligaste ekfaten är gjorda på amerikansk eller italiensk ek. För att få in den svenska eken på marknaden har Johan Thorslund även köpt hem en tank vin. Samma vin har sedan fått lagras i olika ekfat för att få olika smak.
– Eken är en väldigt stor faktor när man lagrar vin. Var den växer och vilken sort det är exempelvis. Jag ska inte gå in på detaljer men jag som bara ska avgöra om det är gott eller inte känner stor skillnad, säger han.
Vinhandlaren som vinet kommer från fick smaka de olika lagringarna för att välja på vilka fat han ville lagra sitt vin. Det blev en blandning av de olika faten. På samma sätt kan man blanda ihop whiskyn innan den hälls på flaska.
– Man har ju en palett här. Man kan ta en fjärdedel av den whiskyn och lite av den, säger Johan Thorslund.
Han är tunnbindare i grunden men menar att syftet inte är att bara tillverka en tunna och sedan hoppas att kunden blir nöjd.
– Vi var ute efter att hitta skillnaderna och de är ju uppenbara. Nu ska vi hjälpa kunden att hitta rätt fat, säger han.
Johan Thorslund menar att ungefär två procent av all ek som står i skogen duger till att göra ekfat utav. Han säger också att om en procent av dem som gillar fatlagrade viner tycker att vinet borde lagras på svensk ek, så skulle de få väldigt mycket att göra.
– Det svåraste är att nå ut med att det finns. Det säljer inte så bra vilket är synd, men återkopplingen från de som har köpt är väldigt positiv, säger han.