Hur skrämda de blir beror mycket på individen, fiskgjusar är olika precis som vi människor, berättar Uno Andersson. Han styr sin lilla båt ut på en stilla Båven för att se till att fåglarna inte störs under den känsliga perioden när de häckar. Men många fiskgjusar är skygga och kan bli skrämda av en båt som passerar femtio meter bort. Det många båtmänniskor inte känner till, berättar Uno Andersson, är vad som händer sedan. När båten har passerat och fågeln har skrämts bort från sitt bo. Inte sällan sitter nämligen en kråka i ett träd inte långt därifrån.
– Kråkor håller reda på var boen finns. När gjusen lyfter vet de att där finns det möjlighet att ta ägg eller ungar, säger Uno Andersson.
– Det finns kråkor som sitter i trädet bredvid och bara väntar. Så finurliga är de.
Storlom finns det ganska gott om i Båven numera. Däremot har fiskgjusen minskat i antal.
– Antalet ungar som klarar sig har minskat stort på bara fem år. Och risken är att vi snart har mist dem.
För att vi människor inte ska skrämma fiskgjusen och andra fåglar finns särskilda fågelskyddsområden utmärkta på öar i flera av länets sjöar och längs med kusten. I insjöar är det ofta fiskgjusen som behöver skyddas när den häckar. Utöver Båven finns skyddade områden även i exempelvis Mälaren, Yngaren, Klämmingen och Näshultasjön. I skärgården handlar det mer om havsörn och andra sjöfåglar som behöver vara i fred från oss människor. Exempelvis tärnor och tobisgrisslor, som häckar i kolonier, kan bli väldigt störda om det kommer folk och har picknick på ön där de häckar. De gula och röda skyltarna visar var du inte får gå i land och var du måste hålla dig hundra meter från strandkanten.
För att se till att skyddsområden respekteras finns tre naturvårdsvakter i Båven och fyra längs med kusten.
Trots skyltarna finns det personer som av oaktsamhet eller ovetskap går i land på en ö eller en strandkant som är skyddad. Det är då Uno Andersson och hans kollegor rycker ut.
– Vi ser oss inte som några poliser, även om det finns en del personer som inte gillar oss. Vi ser oss mer som hjälpredor. Om någon har gått fel kan vi upplysa dem om vad som gäller och förklara.