– Det finns de som anser att man inte är friluftsmänniska om man inte har vandrat i fjällen. Men Sarek används mest som argument av dem som vill sälja tält. Jag trivs bäst bland träden och Sörmland är nästgårds för oss som bor i Norrköping. Det gör att våra familjer kan köra ut matdepåer till oss, säger Dennis Eriksson.
– I och med att vi gör det här i Sverige kan vi tälta överallt tack vare allemansrätten. Det tycker utlänningarna vi möter är fantastiskt, fortsätter han.
Vi sitter i solgasset vid Svärta kyrka tillsammans med vandringskompisen Micke Norrdahl. De två Norrköpingsborna äter tidig lunch direkt ur påsen. Snabbris och varma koppen väger lika lite som det tar tid att tillaga. Det är vackert så det nästan gör ont i försommargrönskan, men de två har inte haft så stort fokus på naturupplevelserna.
– Det är skygglappar på och ofta har vi noll koll, jag minns bara fragment av allt vi passerar. Det här är mest som ett träningspass. Men sträckan från Nävekvarn och utmed Bråviken var den finaste än så länge. Fin men väldigt krävande.
Varför gör ni det här?
– Det var bara en kul grej. Att se om vi klarar av det. Sedan att få vara ute under så pass lång tid. Man gör inte det här över en lördag och söndag. Nu kommer vi att lösa det här på 24 dygn, men det är ändå rätt länge.
Allt är dock inte en dans på rosor. Det snäva tidsschemat gör att de måste snitta drygt 2,6 mil per dag.
– Det är skönt att slippa stressen i vardagen, men det blir jobbigt långs leden också. Det är inte alltid man känner för att gå men då är det bara att bita ihop, säger Micke Norrdahl.
Dennis Eriksson har ett smutsigt, neongrönt skydd på sitt högra knä.
– Jag slet ut knät redan tredje dagen. Det är något knas i knävecket, men jag kör med knäskydd och värktabletter. Jag tänker inte balla ur nu. Det ska till ett benbrott eller liknande om vi ska lägga av nu.