Under vÄren har han varit pÄ rundresa i stiftet, nu sitter han hÀr i den vÄrgröna fÄtöljen pÄ sitt Àmbetsrum. Runt handleden har Hans-Erik Nordin en klocka med en kraftig kedja som kontrast till den lila Àmbetsskjortan med vit krage. Hans blick Àr klar och vÀjer inte undan.
â PĂ„ nĂ„got sĂ€tt kĂ€nns det helt normalt, yrkeslivet gĂ„r mot sitt slut men samtidigt kan jag tĂ€nka pĂ„ vad livet efter detta blir, nĂ€r almanackan inte Ă€r fullbokad, blir det tvĂ€rnit, undrar Hans-Erik Nordin, och syftar pĂ„ att han om drygt tre mĂ„nader rĂ€cker över krĂ€klan och mitran till den tilltrĂ€dande biskopen Johan Dalman nĂ€r han sjĂ€lv gĂ„r i pension.
KĂ€nns det tomt?
â Jag vet inte om det kommer att kĂ€nnas tomt. Min vardag har varit inrutad med krĂ€vande uppgifter, det tar slut. Jag tror att det blir en vĂ€ldig omstĂ€llning.
Vad har du tyckt om?
â Att vara ute och möta församlingar, att göra visitationer, man stĂ€mmer av lĂ€get i den vanliga församlingsvardagen. Min uppgift Ă€r att uppmuntra och utmana. Jag tycker ocksĂ„ att det Ă€r vĂ€ldigt roligt att möta studenter, dĂ€r har vi ett mycket genomtĂ€nkt rekryteringsarbete.
HÀr kommer Hans-Erik Nordin in pÄ en av sina favoritsysselsÀttningar; att följa diakoner och prÀster under utbildningen. Han berÀttar lÀnge om den flerÄriga procedur som Àr ganska tuff. En psykolog utsÀtter till exempel kandidaterna för test och de ska godkÀnnas av olika ÀmbetsmÀn i kyrkan. Sammanlagt tvÄ gÄnger under proceduren ska Hans-Erik Nordin avgöra om de Àr lÀmpliga eller inte. I samband med examen sker den slutliga prövningen.
â Jag kallar in var och en, tittar dem i ögonen och ger mitt besked "ja" eller "nej". Det Ă€r fĂ„ andra yrkesgrupper som fĂ„r gĂ„ igenom en sĂ„dan omfattande prövning.
I början av sin yrkeskarriÀr jobbade Hans-Erik som församlingsprÀst i fler Är. Sedan hade han flera utbildningsrelaterade jobb, exempelvis startade han Svenska kyrkans grundkurs pÄ Vadstena Folkhögskola och han har undervisat pÄ universitet. Han har ocksÄ forskat och disputerat.
â Som församlingsprĂ€st konfronteras man med livets alla sidor, det blir en intensitet och nĂ€rvaro, man möter livet i hela dess spĂ€nnvidd, frĂ„n födelse till död. Att undervisa och forska, som jag lĂ€ngtade efter, innebĂ€r inte samma intensitet. NĂ€r jag blev biskop kom det tillbaka, att ha mĂ€nniskors liv i sin hand, att möta mĂ€nniskors och församlingars öden.
Som biskop har han tillsynsansvar för kyrkans arbete, för prÀster och diakoner. Han ska förkunna evangeliet, som det sÄ högtidligt heter. Men det kan köra ihop sig i församlingarna och Hans-Erik Nordin sÀger att svÄra situationer alltid berör.
Ăr du en duktig konflikhanterare?
â Det fĂ„r andra bedöma, men skulle jag ensam springa pĂ„ alla bollar skulle jag bli vĂ€ldigt trött.
Nej, om Hans-Erik Nordin fÄr sÀga det sjÀlv Àr en av hans bra egenskaper att kunna lyssna. Han tror pÄ dialog, och under sin Àmbetstid har han infört ett nytt sÀtt att kommunicera med församlingarna i stiftet. Varje Är har han skrivit om ett Àmne som har legat till grund för kommunikation och nu, i slutet av sin Àmbetstid, ligger hans bok "Mötas i ögonhöjd" till grund för samtalet. Den handlar just om dialog. Men hur pratar man med över 50 församlingar i sitt stift? Hans-Erik Nordin skrattar högt.
â Det tar tolv Ă„r innan jag kommer pĂ„ besök, sĂ€ger han och syftar pĂ„ biskopsvisitationen som Ă€r var 12:e Ă„r. Men jag möter ocksĂ„ ett antal församlingar om bjuds in till StrĂ€ngnĂ€s, och jag arbetar genom kontaktsprostarna och stiftsmedarbetarna. Varje Ă„r har vi dĂ€rför kontakt med varje församling.
Hur mÄr församlingarna i stiftet?
â Den hĂ€r regionen av stiftet och Sverige tillhör den mest sekulariserade i hela vĂ€rlden. Vi har sekulĂ€rhumanister som inte vill att barn ska genomgĂ„ riter i religiösa sammanhang, till exempel dop. Detta som ett mĂ„tt pĂ„ religionsfrihet, vilket Ă€r en absurd tanke i mĂ„nga lĂ€nder. Sedan har vi den hĂ€r sekulariserade delen av landet som gör att det för en prĂ€st kan vara tufft nĂ€r det kommer ett fĂ„tal personer till gudstjĂ€nsten.
Just i det sammanhanget kan Svenska kyrkan ibland upplevas som Àngslig med en ny typ av aktiviteter, som exempelvis nattdisco?
â Man fĂ„r akta sig sĂ„ att man inte rear ut budskapet, men att nĂ„ ungdomar som lever i en destruktiv miljö behöver man inte ha nĂ„gon baktanke med. Vi gör det inte för att folk ska bli kristna, utan för att göra gott.
Du har ibland tagit stĂ€llning i debatten, bland annat för att mĂ€rkning av frukt frĂ„n ockuperat omrĂ„de pĂ„ VĂ€stbanken. Ăr det en uppgift för en kyrklig ledare?
â Ja. DĂ€rför att man Ă€r som institution politisk, och dĂ„ blir det viktigt att vara klar över vilka vĂ€rderingar ska fĂ„ styra, det gĂ„r inte att vara politisk neutral. Vi har en luthersk vĂ€nkyrka i Palestina och nĂ€r man hör deras berĂ€ttelser sĂ„ gĂ„r det inte att vara döv inför dem.
Vad har varit svÄrast i ditt jobb som biskop?
â Att i svĂ„ra konflikter hitta lösningar som ska bli sĂ„ lite skadliga som möjligt, och att ge beskedet till prĂ€ster och diakoner att de inte Ă€r lĂ€mpliga.
Tvivlar du pÄ din tro?
â Det kan vara som en skugga som följer en, jag har haft mina stora uppgörelser, men lika fullt kan tvivel komma upp Ă€ndĂ„. Det handlar inte om stark eller svag tro.
Slutligen, hur ser livet som pensionÀr ut?
â Jag och min fru flyttar till Uppsala, vi har barnbarn i Uppsala och Stockholm. Jag kanske kommer att fĂ„ förfrĂ„gningar om uppgifter som jag hoppar pĂ„. Jag Ă€r en lĂ€sande mĂ€nniska och det finns gott av bibliotek. Sedan tycker jag om att jobba pĂ„ sommarhuset.