Det fanns en tid då Håkan Hjulström, i dag verksam som advokat, frekvent svängde sina lurviga på diskotek. Och han var långt ifrån ensam. I varje småstad med självaktning hade någon smällt upp ett danshak.
– Och det var få av dessa ställen som hade utskänkningstillstånd, så folk kom verkligen dit för att dansa till musiken, berättar Håkan.
Han var själv inblandad i diskoverksamheten när han växte upp i Norrköping. Tanken att påminna folk om en svunnen tid födde idén till den nu aktuella boken "Discoteken i Sverige - Branschen som försvann".
– Diskoteken väller in över Sverige på 70-talet, och sedan försvinner de obemärkt på 90-talet. Jag gör ett svep över tre decennier och gör nedslag i hela landet. Jag har valt ut att berätta om städer där det finns något speciellt som utmärker diskoteken.
I Eskilstunas fall handlar det om Bankiren som låg på Alva Myrdals gata, mitt emot stadshuset. Det som var speciellt med just Bankiren var att den var del av en diskokedja.
– Det blev aldrig några kedjor inom diskobranschen, men Bankiren var det enda försöket till detta. Mannen som startade upp kedjan hette Rune Carlsson och hade lokaler i Norrköping, Nyköping, Eskilstuna och Västerås.
Bankiren-kedjan existerade från tidigt 70-tal fram till tidigt 80-tal innan diskoteken hamnade hos nya ägare.
Vad var det då som möjliggjorde att Bankiren och andra diskotek var så populära? Dels var det av redan nämnda anledning: att utskänkningstillstånden var så få och folk ville komma ut och träffas och dansa. Det fanns helt enkelt en marknad för uteställen trots att man inte fick servera alkohol.
– Dels var det på den här tiden fortfarande billigt att hyra lokaler som låg centralt i staden. Även om man hade en ganska liten verksamhet så räckte inkomsterna till för att betala för hyran.
När fastighetsbranschen sedan förändras och lokalhyrorna ökar parallellt med att utskänkningstillstånden på kort tid fördubblas slås diskoteken sakta men säkert ut. Folk går ut "på krogen" i stället för att dansa på diskotek.
En annan intressant detalj i sammanhanget är att diskoteken även fungerade som skolor för blivande entreprenörer.
– Unga människor utan större kapital kunde prova på att driva eget och människor som Bert Karlsson och Hasse Wallman drev diskotek under den här tiden.
Utöver boken han skrivit så håller Håkan fortfarande liv i diskon.
– Jag är 48 år och älskar musiken och att dansa. Det är väl en påminnelse om att man var ung en gång i tiden, skrattar han.