"Nu har jag allt jag har drömt om så nära, men jag kommer inte att få uppleva det". Skräcken skar i Johanna Bådenfalk när hon drabbades av allvarlig hjärtsvikt under sin första graviditet. Men hon överlevde och är i dag mamma till två: Nelia och Lias.
Under tiden hon skulle ha inrett barnrummet och fixat de sista förberedelserna införfödseln Johanna Bådenfalk i en sjukhussäng. Hon hade drabbats av allvarlig hjärtsvikt och skrev brev till dottern hon trodde att hon aldrig skulle få träffa.
I dagarna fyllde Nelia fem år och firades med ett kärlekskalas med hennes alldeles egen superkraft som tema. För när hon föddes, med kejsarfödsel, blev mamma Johanna frisk. På monitorn såg hon sin egen puls sjunka från 180 till 60 – och två dagar senare kunde de åka hem tillsammans.
– Nu är hon tokig i "Frost" och vill också ha en kraft som Elsa. Så vi brukar säga att hon har en kärlekskraft som lagade mammas hjärta, berättar Johanna.
Genom sitt doulauppdrag, där hon är en stödperson genom både graviditet och förlossning, hoppas hon att även andra ska få känna en närmast övernaturlig styrka.
– Om man ser värkarna som en kraft istället för en smärta så kan det bli lättare. Vi har lärt oss att smärta är kopplat till fara, men att föda barn och att ha mens är ju undantagen då det gör ont trots att ingenting är fel.
Johanna Bådenfalk tror att vi är på väg mot ett paradigmskifte där många föderskor fokuserar mer på det "jordliga" än det medicinska. "Födandet i sig är naturligt och om man främjar den fysiologiska processen så blir det väldigt bra".
26-åriga Johanna är en kvinna med stora ambitioner och som ett tag hade svårt att bestämma vilken yrkesväg hon skulle gå. Hon ville bli åklagare, ambassadör och barnmorska. Men efter att själv ha fött barn var alla tvivel borta.
– Jag insåg att det inte finns något annat, det är det här jag ska ägna mitt liv åt!
I dag pluggar hon till sjuksköterska, med målet att sedan bli barnmorska, och jobbar samtidigt halvtid som undersköterska på Nyköpings lasarett. Dessutom är hon certifierad doula och drömmer om att öppna en födselklinik med en mer holistisk syn på födandet och med en mer kontinuerlig kontakt mellan den födande och barnmorskan.
– Vården är fantastisk på många vis, men när jag själv fick barn insåg jag att det fanns många brister. Framför allt gällande det känslomässiga som helt enkelt inte får plats.
Enligt henne är det bara en bråkdel av att föda som handlar om det fysiska.
– Det emotionella är det verkligt viktiga. Att föda är enormt och existentiellt och fantastiskt! Den biten måste få ta plats.
På fritiden skapar Johanna Bådenfalk konst, gärna med hjälp av både dator och akvarell.
Hon har varit med vid 54 förlossningar och beskriver varenda en som unik. Dagen då hon upplever uppdraget som "bara en dag på jobbet" är också dagen hon lämnar yrket, har hon lovat sig själv.
– Hur vi föder, det påverkar resten av våra liv!
Hon använder sin doulakunskap varje dag på jobbet och delar gärna med sig av tips:
– Om man piper i falsett spänner sig kroppen, men om man låter mörkt så flyttas tyngden nedåt. En stödperson kan ställa sig nära och prata mörkt i örat på föderskan om hon börjar låta pipigt. För det är jättesvårt att vara i falsett när någon talar med djup röst i ens öra, det funkar varje gång!
Johanna Bådenfalk är doula och arbetar dessutom som undersköterska på Nyköpings lasarett vid sidan av sina sjuksköterskestudier. "Det är okej att låta när man föder barn, men försök göra det mörkt", tipsar hon.
Redan vid sin första förlossning som undersköterska testade hon det i skarpt läge.
– Kvinnan skrek, inte av kraft utan i panik, och jag gick fram och pratade med sänkt röst nära hennes öra. "Möörkt, andaas, braa", sa jag. Och det funkade! Sen gjorde jag det vid nästa födsel, och nästa och nästa och nästa.
Bara en gång har det misslyckats.
– Hon hade för stark lustgas så hon var inte riktigt medveten om vad som hände runt omkring henne.
"Att föda barn är det häftigaste man kan göra! Det finns ingenting som du kan jämföra med, ingenting som efterliknar den kraften och känslan i det ofattbart existentiella i att skapa ett liv. Så borde alla få känna! Alla kan få känna så och jag vill bara ta hela världen i min famn och hjälpa dem med det här", säger Johanna Bådenfalk.
Ett annat knep hon gärna lär ut är att våga sätta ord på det man själv anser vara det värsta scenariot.
– Formulera ert bästa och värsta scenario, gå igenom det noga tillsammans om du har en partner och sätt ord på hur de runt om kring kan hjälpa till om det skulle ske. Sen lägger man bort det, då har man bearbetat det och gjort en plan, och lägger allt fokus på sitt drömscenario och jobba med visualisering och affirmationer.
"Vården är superbra på att uppmärksamma det medicinska och patologiska, men kanske inte på att låta det naturliga vara naturligt och att låta det friska vara friskt. Att föda barn är ingen sjukdom", säger hon.
Trots den allvarliga sjukdomen kunde Johanna inte stå emot instinkten och längtan efter ett syskon till Nelia. Men hon förstod att nära och kära skulle protestera i rädsla – precis som maken Alexander först gjorde. Så när de började försöka höll de sina planer hemliga.
– Min läkare är helt fantastisk. Tillsammans gjorde vi en plan för hur vi skulle hantera olika situationer.
Även med lillebror Lias i magen blev Johanna dålig, men den här gången gick det bättre att hantera. Och efter kejsarfödseln fick hon vara med om en vaginal förlossning, vilket hon tidigare känt sig snuvad på.
– Det var en revansch! Jag krystade i tolv minuter och tog emot honom själv precis som jag hade önskat.