Under uppväxten i Nykvarn var Pether Markne blyg och blev retad i skolan.
– Jag hade alla drag att vara gay. Jag lekte med dockor och höll på med hästar.
En lärare med hästintresse lade märke till Pethers talang och lyckades vända situationen genom att låta honom visa upp konster med sin ponny. Det blev slutet på utanförskapet och plötsligt såg kamraterna upp till Pether.
Hos den vuxne Pether finns inga spår av blygheten kvar. Som OS-ryttare och tränare i hoppning och dressyr har han sedan ungdomen rört sig i kretsar där homosexualitet är accepterat.
– Dressyren är rena regnbågsvärlden. Man utgår nästan ifrån att alla män är gay, säger han.
Ändå var det först inför OS i Sydney 2000 som Pether vid 40 års ålder, efter att ha träffat Per Sandgaard på en tävling, valde att komma ut som gay. Att som offentlig person, gift med en kvinna och pappa till en då tioårig son, plötsligt komma ut som homosexuell var en stor process.
– Samtidigt var det viktigt att visa min son att man ska stå för den man är, säger Pether som upplevde en "grym uppbackning" från lagkamrater och tränare inom hästsporten.
För maken Per Sandgaard från danska Odense spelade förebilder en viktig roll när han var ung.
– Jag var väl 17-18 år när jag förstod att jag var gay. Då fanns det en ryttare i Danmark som var gay och som jag tyckte mycket om. Jag tog själv kontakt med honom vid en tävling och han var jättesnäll, skrattar han.
Själv har Per aldrig utsatts för diskriminering på grund av sin läggning inom idrotten.
– På ridskolan var det ingen stor grej när jag flyttade ihop med en kille.
Det är de vuxnas ansvar att sprida sunda värderingar och skapa en miljö där det är okej att vara den man är. Men inom hästsporten går det nästan av sig självt, vilket gör att man inte behöver jobba lika aktivt mot diskriminering som inom andra sporter, säger Per.
Enligt Pether måste tränare överlag bli bättre på att läsa av människor.
– Det räcker med att bekräfta en människa för att ge stöd, säger Pether som själv stöttat flera av sina elever som kommit ut som gay.
Att det finns en större acceptans för HBTQ-personer inom hästsporten än inom övriga idrotter tror både Per och Pether beror på att man handskas med djur och tillåts att visa mera känslor.
– Hästvärlden handlar mycket om konstnärskap. Man får lov att sväva ut som människa, säger Pether.