– Vi åker klockan 12 (på måndagen, reds anm.), men det bygger på att vi får landningstillstånd, säger Cecilia Uneram i telefon på väg till Örebro flygplats.
Flygplatsen i Katmandu är just nu stängd för vanlig trafik för att kunna ta emot de många räddningsteamen från olika länder.
Vägar som redan innan var bristfälliga har blivit skadade i jordskalvet, vilket fördröjer insatser.
Cecilia Uneram är i dag kommunikationschef på Brandskyddsföreningen. Hon är ställföreträdande insatschef för den svenska sök- och räddningsinsatsen på cirka 60 personer och 12 hundar som nu ger sig av.
Hennes ryggsäck är packad för att hon direkt vid landning ska kunna arbeta några timmar, ett arbete som startar med att hon tar kontakt med det FN-ledda informationscenter som är upprättat på flygplatsen.
Där får hon instruktioner om var de kan upprätta läger och vilken insats som behövs av dem just då, beroende på efterskalv och annat.
– Det är normalt att det är kaos när många anländer samtidigt. Men vi har övat mycket tillsammans, alla är vana att jobba under stress. Vi är plockade för att vi har en grundkompetens som passar.
Själv har hon tidigare varit iväg exempelvis till Thailand efter Tsunamin och till Damaskus, för att evakuera svenskar när kriget i Libanon drog i gång på nytt.
Till Nepal åker den svenska styrkan i två plan, ett med människor, ett med den omfattande utrustning som behövs för att vara självförsörjande i två veckor.
– Det är en förmån att få vara med. Jag känner en stolthet över att världen har en organisation som gör att vi sluter upp och hjälper länder som inte klarar en sån här situation själva. Kvittot på att man gör nytta väger upp den tunga känslan när man möter människor i sorg. Därför orkar man jobba vidare.
Fotnot: Följ den svenska räddningsinsatsens arbete via MSB:s hemsida.