Fronten på Ernad Zukancics vita Ford blev rejält intryckt.
Semestern hade precis tagit slut den där morgonen i augusti för drygt två år sedan. Snickaren Ernad Zukancic, 34, var på väg till jobbet i Flen som så många gånger förut. Den här måndagen förvandlades dock till en mardröm. Han kom aldrig fram.
När han närmar sig Fyrökorset på 55:an lägger han märke till en mötande bil som ska svänga mot Valla. Sedan går det snabbt. Övertygelsen om att bilisten ska vänta tills han passerat korsningen får honom att fortsätta köra i 100 kilometer i timmen.
Sekunden efter är kraschen ett faktum.
– Jag var bara några meter från den mötande bilen när föraren svängde rakt ut framför mig. Det fanns inte en chans att hinna bromsa, så jag körde rätt in i bilens passagerarsida. Då svartnade det för ögonen, säger Ernad Zukancic.
Kommande minuter pendlar han mellan att vara avsvimmad och vid medvetande.
Chocken var så brutal och kollisionen så kraftig att Ernad Zukancic fick tryckskador på kroppen.
Efter en stund vaknar han av att bilen luktar bränt. Tankarna på att bli innebränd snurrar många varv. I efterhand har han förstått att det var krutet i krockkuddarna som gav upphov till lukten.
– Jag tyckte mig höra att kvinnan i den andra bilen skrek om sina barn. Jag trodde att hon hade skadade barn i bilen, så jag försökte knäppa upp bältet och ta mig ut. Men mina handleder var så skadade att det var omöjligt.
Hela fronten var intryckt och han satt fast i bilen.
– Det gick inte att komma ut. Av någon anledning drog jag ned spegeln och tittade på mig själv. Då förstod jag att jag fortfarande levde.
Kurirens kartläggning visar att Fyrökorset är mest olycksdrabbat av sex större korsningar på riksväg 55, mellan Katrineholm och Flen. "Hela den där vägen är farlig att köra på. I just den här korsningen tycker jag att man borde bygga en rondell", säger Ernad Zukancic.
Blåljuspersonal anländer till platsen och Ernad Zukancic får hjälp att ta sig ur bilen. Han förs med ambulans till Mälarsjukhuset, där han blir kvar i ungefär en vecka. Även kvinnan, som senare visade sig vara ensam i bilen, förs med ambulans till sjukhus.
Rehabiliteringen har varit plågsam. Han kunde inte gå efter olyckan, men klarade sig utan frakturer. En sjukhussäng och en handikappanpassad toalettstol sattes in i hans hem. Han fick också rullstol, rollator och trappklättrare.
– Först efter ett år kunde jag gå normalt utan hjälpmedel. Jag har fortfarande ont hela tiden, mest i ländryggen. Nu jobbar jag igen, men ibland behöver jag vara sjukskriven på grund av smärtan.
Hur har olyckan påverkat dig psykiskt?
– Jag har fått PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. När jag kör genom den där korsningen bromsar jag in och är mer uppmärksam. Det går inte att lita på att alla följer reglerna.