"Det händer ofta att djuren som överlever ett angrepp dör av stress ändå", säger Eva Henriksson.
– Jag kan säga redan nu att det kommer vara svårt att hitta någon som vill ställa upp, säger Johan Lagerholm som är ordförande på Lantbrukarnas riksförbund Södermanland.
De senaste åren har han blivit nedringd av sörmländska djurbönder som oroar sig för hur vargen kommer att påverka deras liv och uppehälle. Att de uttalar sig i media är dock ovanligt. Inte minst på grund av hotbilden från djurrättsaktivister, förklarar Johan. Men till slut får tidningen napp.
– Min man förstår inte varför jag medverkar. Jag vet att jag kommer få påhopp men någon måste också föra fårproducenternas talan, säger Eva Henriksson, fårproducent och rovdjursansvarig i Svenska fåravelsförbundet Södermanland.
För några år sedan hade Eva Henriksson 600 tackor. Idag har hon 77.
– Man har jämt ont i magen för att man inte vet vad man kommer hitta i hagarna. Ute i fält tar vargen bara ett djur, men i en fårhage blir det masslakt. Tackorna går med tarmarna som hänger ut, säger hon.
Innan hon beslutade sig för att skära ner på verksamheten av rädsla för vargangrepp ansökte hon om bidrag för rovdjursstängsel hos länsstyrelsen. Det rör sig om ett femtrådigt elektriskt stängsel som lantbrukaren själv ansvarar för att montera ihop.
– Jag fick bidrag för 10 procent av det jag sökte för. Då sa jag "nej tack, det ställer jag inte upp på" – för vilka får skulle jag i så fall välja ut att stå innanför det staketet?
Elaggregatet är inställt på 8 500 volt.
Vargen har rätt att finnas till som alla andra djur, menar Eva Henriksson, men påståenden om att den skulle ha en viktig ekologisk roll har hon inte mycket till övers för. Istället betonar hon den biologiska mångfald som ängs- och betesmark bidrar med – och vad som skulle hända om den växte igen.
– Om krisen kommer är det sagt att vi ska satsa på lokal matproduktion och då ska vi kunna försörja en stor del av Stockholms län. Vad ska de äta, granskott? I slutändan måste vi välja: ska vi ha en hållbar matproduktion eller låta forskarna ha lekstuga?
Idag har hon en fålla med rovdjursstängsel där fåren vistas nattetid, men den bekostade hon helt ur egen ficka. För om man tar emot bidraget binder man upp sig till projektet under fem års tid, och det vill hon inte mot bakgrunden av vargattackerna hos bekanta i närheten.
Att sätta upp ett rovdjursstängsel tar tid och kostar pengar, menar Eva Henriksson.
– Får jag ett vargangrepp lägger jag ner. Det säger jag och väldigt många andra djurägare.
Nu hoppas Eva Henriksson på att Länsstyrelsen Södermanland beviljar licensjakt på varg.