– Förra våren i mars när pandemin galopperade som mest var vi tvungna att pausa screeningen, säger Bo Tideholm, chef för division kirurgi i region Sörmland.
Men nu har regionen lyckats beta av köerna till mammografin och för gynekologiska cellprover, som ska upptäcka cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer.
– Efter förra sommaren var det 36 000 cellprover som vi låg efter med, säger Bo Tideholm.
Men trots att man är i kapp med screeningverksamheten, ser det ut som om pandemin har fått negativa effekter på cancervården. Statistik för hela Sverige visar en minskning av cancerdiagnoserna med elva procent förra året. Det gäller även för Mellansverige, där Sörmland ingår.
Att färre cancerfall upptäcktes beror med all sannolikhet inte på att de verkligen minskat, utan på att diagnosen försenas – vilket leder till sämre prognoser för patienterna.
Förutom att screeningen pausades, tror Bo Tideholm att människor i början av pandemin drog sig för att söka vård, och att nya cancerfall därför inte upptäcktes i tid. Men när man väl kommit i kontakt med vården, har tiderna till diagnos och behandling inte varit längre under pandemin än före.
– När vi väl fått kännedom om patienten har det nästan gått fortare, eftersom cancer varit prioriterat, säger Bo Tideholm.
Det uppdämda vårdbehovet gav sig till känna under vintern, då fler fick behandling för exempelvis bröstcancer.