Söndagen den första mars satt Peter, som egentligen heter något annat, och tittade på en deckare på tv. När det ringde på dörren vid tjugo i tio trodde han att det var en vän som kom på oväntat besök. När han tittade i nyckelhålet såg han ett öga, och han öppnade och vände sig om och gick några steg in i lägenheten för att släppa in den andra personen.
– Då kände jag en kniv mot halsen, säger han.
Tre män med täckta ansikten ska ha kommit in i lägenheten. Nu tvingade de ner Peter i en kontorsstol, där de band fast honom och tejpade en filt över hans huvud, berättar han.
– "Vi kommer vara här länge". Så sa de.
Peter rullades in i badrummet, och lyftes sedan med stol och allt ner i badkaret, som gick sönder. Efter det sökte männen igenom lägenheten.
– Jag hade en yxa hemma, och den tog en av dem och drog över mitt huvud. Då blev jag förbannat rädd.
Männen tog hemelektronik, värdesaker och kläder, och Peter ska ha tvingats ge ifrån sig både bilnyckel och bankkort.
– De tog till och med oxfilén i frysen och kantarellerna jag plockade förra året. Och mina mediciner. Vad ska de med blodtrycksmedicin till?
Drygt tre timmar senare lastade de in allt i Peters bil och åkte därifrån. Peter berättar att han tog sig loss och gick in till grannen för att ringa polisen. Men polisen har inga misstänkta och har inte kunnat säkra fingeravtryck eller liknande.
– Det är ett anmärkningsvärt brott. Vi har inte sett något sådant brott här förut. Något eventuellt motiv känner vi inte till, vi har hört grannar och så vidare men de har inte sett eller hört något. Det vi kan hoppas på är att de nyttjat korten, eller om man hittar bilen och kan få fram bevis från den, säger inspektör Dennis Johansson.
Enligt Peter har männen varit där några veckor tidigare och förberett rånet.
– Då ringde det på dörren sent på natten, klockan två kanske. När jag öppnade var de redan på väg därifrån. De ville väl se om de kunde få mig att öppna sent på kvällen.
För Peter har rånet inneburit att han inte längre vill bo kvar. Han bor just nu hos en vän.
– Jag vill inte tillbaka, det blir för jobbigt. Jag har blivit av med i princip allt och satt i en vecka i samma par kalsonger. Man ringer bank, försäkringsbolag och polis och kopplas fram och tillbaka. Det ska inte behöva vara såhär svårt att få hjälp.