Det påvisar Socialstyrelsen i en rapport om utvecklingen från 1999 till 2014. Frekvenserna för specifika fosterskador och aborter skiljer sig i vissa avseenden kraftigt åt inom landet, beroende på möjligheten till fosterdiagnostik, gravida kvinnors ålder och vårdens rutiner.
Men helhetsbilden är tydlig: allt fler risktester görs. Och allt fler graviditeter avslutas.
Med en allt mer träffsäker fosterdiagnostik upptäcks fler allvarliga skador, missbildningar och kromosomavvikelser tidigt i fostrets utveckling. Men skadornas förekomst är enligt Socialstyrelsen i stort sätt oförändrad – cirka tre procent av alla barn som föds.
En hög andel aborter görs i fall där det bedöms att barnet inte kommer att överleva utanför livmodern eller få en mycket begränsad levnad. Många av dessa graviditeter hade utan abort sannolikt lett till missfall.
Årligen föds 100–200 barn med trisomi 21 eller Downs syndrom, den vanligaste kromosomavvikelsen. Eftersom gravida kvinnors ålder, som är en riskfaktor för Downs, ökar borde dessa barn bli fler. Men det blir de inte. I stället ökar aborterna av dessa foster mer än av andra.
År 1999 aborterades 45 procent av fostren med konstaterad trisomi 21. År 2014 hade andelen ökat till 54 procent.
Tidigare kunde i stort sätt bara kvinnor över 35 år undersöka tillståndet för fostret. I dag erbjuds diagnostik till större grupper. Det har enligt Socialstyrelsen lett till fler Downsaborter bland yngre kvinnor.
Fosterdiagnostiken ger viktig information och ökar valmöjligheten för föräldrarna. Vården ges en chans att tidigt motverka skador och komplikationer och minska onödigt lidande.
Men över dessa möjligheter vajar också en varningsflagg. Risktesterna kan i varierande omfattning användas för abortbeslut på andra bevekelsegrunder än medicinska.
I debatten om risktesterna används ofta Danmark som ett avskräckande exempel. Där har abortfrekvensen av Downsfoster varit så hög att utvecklingen, om den fortsätter, kan innebära att inga barn med Downs kommer att födas på 2030-talet.