Magnus Idebro, ordförande för Missing people i Sverige, berättar att tillvägagångssättet vid sök har förändrats med pandemin.
Under 2020 genomförde den frivilliga sökorganisationen Missing people 454 sökinsatser i Sverige. Det är en ökning med 161 sökinsatser jämfört med 2019. I Södermanland och Östergötland genomförde man sammanlagt 26 sök efter försvunna under året.
I januari var exempelvis organisationen ute och letade efter en Tosteröbo, som senare hittades avliden. Strax efter midsommar försvann en kvinna med demenssjukdom från sin och familjens sommarstuga i Julita, ett försvinnande som fick stor uppmärksamhet. Långt efter att polisens aktiva sökinsats var avslutad sökte Missing people med hundar i området. Kvinnan hittades avliden strax före jul. I augusti genomfördes skallgångar efter en man, som tros ha vistats i Marmorbyn i Vingåkers kommun. På Sörmlandsleden i Stockholms län samlades i november omkring 350 personer till skallgång efter en försvunnen yrkesmilitär. Både mannen i Marmorbyn och yrkesmilitären saknas fortfarande.
Pandemin har påverkat både antalet insatser och sättet att arbeta, berättar Magnus Idebro,
– Pandemin har varit extremt jobbig för många som är 65+. De är kanske ensamma i vardagen, men blir ännu mer isolerade nu. Man kanske tänker att "nu isolerar jag mig inte längre, nu går jag ut". Det finns också sjukdomsbilder bland de försvunna i den åldersgruppen, säger Magnus Idebro, Nyköpingsbo och ordförande för Missing people Sverige.
Pandemin har också förändrat sättet att arbeta. Allt oftare sker "internsök", där organisationens egna utbildade volontärer letar.
– Internsök är vanligt förekommande i större städer, där det kan vara svårt att skicka ut allmänheten i stadsmiljö eller ner i tunnelbanan. I Sörmland är vi ofta i skog och mark, där vi behöver allmänhetens hjälp. Men idag får vi inte samlas i större grupper. Prio är alltid att rädda liv, men vi vill på inget sätt bidra till ökad smittspridning, säger Magnus Idebro.
Hos polisen har händelserapporterna ökat, när det gäller försvunna. I hela landet har 25 686 händelserapporter upprättats under 2020, jämfört med strax över 24 000 under 2019. I region Öst, där Sörmland, Östergötland och Jönköpings län ingår, handlar det om 1 992 rapporter 2020, jämfört med 1 900 rapporter i regionen 2019. Men få polisanmälningar leder till att Missing people dras in.
– Av de här försvunna kommer ungefär åtta procent tillbaka direkt. De har inte varit försvunna, de har bara varit någon annanstans, säger polisinspektör Anders Leicht, nationellt ämnesansvarig för räddningstjänst hos polisen.
Polisen delar in försvunna i tre prioriteringsgrupper, där grupp ett och två är akuta, med risk för liv eller hälsa.
– Säger man "försvunnen" till en polis, ställs följdfrågor. Är det Greta, 85, som försvunnit i skogen, eller Kalle, 25, som inte kommit hem från krogen? En äldre dement som gått ut i pyjamas i 20 minusgrader, då handlar det om en kvart-halvtimme, som vi har på oss.
De försvunna i grupp ett och två ligger stadigt på mellan 6 000 och 6 400 fall årligen. De högprioriterade ärendena brukar polisen klara upp på mellan två och tre timmar, säger Anders Leicht. En del av dem övergår i räddningsinsatser, som i vissa fall kan vara längre tid, som i fallet med den försvunna kvinnan i Julita. I det skedet hinner exempelvis Missing people också kallas in.
Mellan 700 och 800 personer årligen är försvunna mer än 60 dagar och hamnar i ett centralt register, säger Anders Leicht.
– Äldsta fallet där är från 1951.