Det finns nästan alltid tragik i bakgrunden när människor hamnar i en skuldfälla de inte själva förmår ta sig ur. Det berättade Per-Olof Lindh, enhetschef för Kronofogdens skuldsanering, i en intervju med tidningen förra veckan.
Annas fall är på många sätt typiskt. Ekonomin rasade när hon blev änka.
– Min man och jag hade nyligen tagit ett lån. Det var jag som velat köpa nytt till hemmet och därför var det jag som stod som låntagare, Men vi skulle betala av på det tillsammans, det hade vi gjort förut utan några problem eftersom vi hade två inkomster.
Men strax efteråt insjuknade Annas man i cancer. Den sista tiden han var i livet blev dubbelt tung för Anna. Förutom sorgen och oron för maken stressades hon av den växande högen med kravbrev.
– Jag flyttade runt pengar mellan kontona för att betala räkningar, men jag begrep snart att jag inte skulle klara det ensam.
När maken avled kraschade alltsammans. Och slutligen kom brevet från Kronofogden.
– Jag skämdes så förfärligt, jag trodde jag var ensam om att ha ställt till det för mig.
Men Anna var långtifrån ensam om att ha Kronofogden i hälarna. Det insåg hon när hon tagit mod till sig för att gå på en informationsträff om skuldsanering, anordnad av ett studieförbund tillsammans med den lokala banken och kommunens budget- och skuldrådgivning.
– Det var alla möjliga människor där och alla hade samma problem som jag.
Det var också där Anna fick kontakt med kommunens budget- och skuldrådgivare.
– Jag trodde hon skulle läxa upp mig, men det enda hon sa var "Det här ska vi reda upp, Anna". Hon tog hand om alltsammans och skickade in en ansökan till Kronofogden om att jag skulle få skuldsanering.
I det läget befinner sig Åke just nu. Ansökan om skuldsanering är inskickad och nu väntar han på besked från Kronofogden.
– Det är klart att jag hoppas på ett positivt besked, eftersom det är enda chansen för mig att kunna bli skuldfri. Men ekonomiskt betyder det inte så mycket, för jag lever redan på existensminimum.
Åke beskriver sig som en person som alltid haft skulder, men aldrig haft några betalningsproblem.
– Jag har alltid jobbat mycket och tjänat bra med pengar.
Problemen började, precis som för så många andra, med sjukdom och arbetslöshet.
– Jag hade jobbat 14-16 timmar om dygnet en längre tid. Tills sist sa kroppen ifrån. Strax efteråt gick företaget omkull och jag blev utan jobb helt och hållet. Det var bara skulderna som var kvar.
Åke försökte i det längsta dölja sina ekonomiska problem för omgivningen. Till sist berättade han för en av sina närmaste vänner.
– Det var han som sa åt mig att jag måste söka hjälp. Det tog tid innan jag samlat mod för att ringa och boka tid, men i dag är jag glad för att jag gjorde det.
– Nu hoppas jag att min historia kan bli till hjälp för någon annan som håller på att hamna i samma situation. Det är därför jag valt att berätta.
Anna har gått igenom sina fem år med avbetalningar och ett liv på existenminimum. I dag är hon skuldfri. Åtmonstone på pappret, för känslan av inte ha gjort rätt för sig har hon kvar.
– Jag vet att mina skulder ska vara strukna, men det känns inte så för mig. Jag brukar tänka att om jag vinner pengar så ska jag betala tillbaka resten också. Jag har sparat alla papper i en låda för säkerhets skull.
Fotnot: Anna och Åke heter i verkligheten något annat.