Rubrikerna om akuten har blivit många under åren. Oftast har de handlat om oacceptabelt långa väntetider för patienterna och lika oacceptabelt dålig arbetsmiljö för personalen.
En bidragande orsak till väntetiderna har varit att akutmottagningen inte haft egna läkare utan varit hänvisade till läkare från andra kliniker vid sjuk-huset. Därmed kan patienterna tvingas vänta onödigt länge för att deras symptom ska bedömas av en specialist som är upptagen på annat håll.
För snart två år sedan kallade landstinget till presskonferens för att berätta om den modell som skulle lösa problemen på akuten för gott.
Egna akutläkare
Utöver den länge emotsedda ombyggnaden av lokalerna skulle sjukhuset också satsa på egna akutläkare. Modellen, som byggde på erfarenhet från andra landsting, togs fram i samarbete med Sveriges yngre läkares förening, Sylf, i Sörmland.
– Här i Sverige har akuten av tradition varit en plats där de yngsta och minst erfarna läkarna hamnar, samtidigt som alla typer av patienter söker sig dit, säger Stig Lindberg, medicinskt ansvarig läkare på akutmottagningen.
Högt tempo, långa arbetspass och det faktum att det inte finns några karriärvägar som akutläkare har förstås inte bidragit till att göra arbetet mera attraktivt.
– Passen på akuten har snarast varit en period i yrkeslivet som man ska ta sig igenom, konstaterar Stig Lindberg krasst.
Men så behöver det inte vara, tillägger han.
Förändring på gång
– Det är redan en förändring på gång över hela landet. Flera hundra läkare är under utbildning.
Det finns sjukhus där akutläkarorganisationen redan är i gång.
– Linköping har kommit längst, med ett tiotal specialiserade akutläkare.
Mälarsjukhuset har fått pengar till att i en första omgång utbilda sex akutläkare. När hela systemet är utbyggt kommer det att krävas betydligt fler.
– Hela akutmottagningen kräver 25 läkare, säger Stig Lindberg.
Men dit är det en bra bit kvar. Än så länge är Camilla Di Battista och en studiekamrat ensamma på utbildningen. Rekryteringen kommer att tid, säger Stig Lindberg.
– Det krävs en praktisk baskunskap hos de läkare som vi väljer ut. Den har inte alla i dag.
Men för Camilla Di Battista har det inte varit några problem. Visserligen såg hon inte så mycket av akutvård under grundutbildningen hemma i Italien, men i Sverige har det blivit desto mera.
Stimulerande miljö
– Akuten är en väldigt stimulerande och spännande miljö, även om det var svårt i början. Det är högt tempo och vi möter höga förväntningar från patienterna, ibland högre än vad vi kan leva upp till.
Ändå är det just kontakten med patienterna som Camilla ser som mest positivt med arbetet på akutmottagningen. Samt det faktum att det kräver breda kunskaper inom flera specialiteter. En akutläkare ska kunna klara både enklare kirurgi och ortopedi.
– Det är lärorikt. Som akut-läkare måste man tänka på ett visst sätt.
– I framtiden ska akutkliniken kunna vårda sina egna patienter ett par dygn, i stället för att skicka dem vidare till en annan avdelning på sjukhuset. Patienterna kommer att bli akutpatienter och kliniken får eget ansvar, understryker Stig Lindberg.
– Om fem–tio år kommer akutläkeri att vara en egen specialitet. Camilla och de av hennes kollegor som är med från start har en bra karriär framför sig.
En bit kvar
Men dit är det som sagt en bit kvar. Vanligen krävs fem års så kallad specialisttjänstgöring, ST, för att en läkare ska bli färdigutbildad specialist. För akutläkarna krävs ytterligare två år.
– Utöver en basspecialitet inom allmänmedicin eller internmedicin kräver vi en tilläggsutbildning till akutspecialist, säger Stig Lindberg.
Camilla Di Battistas unga läkarkollegor har inte alltid full förståelse för hennes karriärval.
– De tycker att arbetet på akuten är spännande, men ingenting man orkar satsa på i längden. Men då utgår de ju från dagens situation, inte hur det kommer att bli i framtiden.
Gunilla Karlsson