Johans 10-åriga son har en allvarlig funktionsnedsättning sedan födseln. Hans behov av personlig assistans uppgår nu till 131 timmar i veckan.
Till hans hjälp har föräldrarna genom åren anlitat flera assistansbolag, som de i olika omfattning också själva arbetat åt som sonens assistenter. De har hamnat i situationer då de dels känt sig ekonomiskt utnyttjade, dels använts som brickor i fuskspel för extra ersättning.
– Som anhörig är man helt utlämnad till bolagen och ser ingen anledning att misstro dem. Man vill ha deras hjälp och litar på att de är seriösa.
För två år sedan beslutade föräldrarna att bli sina egna arbetsgivare år sonen. De sa upp avtalet med assistansbolaget de då anlitade. Samarbetet hade dittills fungerat bra. Men bara en kort tid in på första uppsägningsmånaden kom en påstötning från företaget om att assistansen kostade för mycket i förhållande till Försäkringskassans ersättning.
Det var lönekostnaderna, mer specifikt ob-kostnaderna, som orsakade förlusten, uppgav företaget. Klinthammar uppmanades att ansöka om ett förhöjt timbelopp.
Företaget fyllde i en ansökan som Johan Klinthammar förväntades underteckna. Men när han studerade lönekalkylen som låg till grund för ansökan drog han öronen åt sig. Siffrorna gick inte ihop. Kalkylens ob-kostnader var avsevärt högre än de faktiska kostnaderna.
– Om jag som vårdnadshavare skulle skriva under på att siffrorna är korrekta, är det jag som blir ansvarig och åker dit för bidragsfusk. Inte företaget.
Det kom en justerad blankett för underskrift. Men kostnaderna var fortfarande för höga. Klinthammar skrev inte på. Han hade i stället tagit hjälp av en oberoende expert att göra en egen kalkyl. Den beräkningen visade att företaget utgick från drygt 800 ob-timmar mer på ett halvår än vad schemat medgav.
– För att komma upp i de ob-kostnaderna skulle det vara julafton varje dag i fyra månader.
Klinthammar gjorde ingen ansökan men anmälde bolaget till Försäkringskassan. Anmälan gick vidare till Inspektionen för vård och omsorg som ansvarar för tillsynen av assistansen.
Till Klinthammars ilska och stora förvåning avslutades ärendet utan någon åtgärd. Eftersom ingen ansökan gjordes, begicks inget bedrägeriförsök, resonerade Ivo.
– Som jag ser det, har vi hittills sparat nästan 600 000 av skattebetalarnas pengar. Men det finns garanterat andra vårdnadshavare som under liknande premisser skriver på.
– Det handlar om massor av pengar, men Ivo granskar inte tillräckligt trots att samhället säger sig vilja komma åt ersättningsfusket.
Trots att erfarenheten allvarligt har skadat hans förtroende för assistansbranschen, tycker Johan Klinthammar i grunden att företagen är välbehövliga. Många är seriösa och kompetenta och gör viktiga insatser. Men han och frun vill inte riskera mer fuskspel och fortsätter som egna arbetsgivare.
– Vi gör ingen vinst, ska gå plus minus noll. Blir det pengar över lägger vi dem på utbildning eller återbetalar till Försäkringskassan. Det är det bästa vi har gjort.