När katrineholmarna Iain Perry och Richard Barry förbereder för svensk midsommar, går deras brittiska landsmän till val. I morgon röstar de: antingen för fortsatt medlemskap i europeiska unionen eller för Brexit, det vill säga ett utträde.
Perry och Barry har bott i Sverige så länge att de inte är berättigade att rösta. Det minskar inte deras engagemang i frågan. Säg bara "EU" och de går igång på alla cylindrar. Deras livliga åsikter går fullständigt isär.
– Det är den dummaste idén engelsmännen haft på typ 70 år. Bankerna kommer att lämna landet direkt, fräser Barry.
Han är bördig från Irland men har bott och arbetat i England i många år. Han är för Bremain, ett fortsatt EU-medlemskap.
– Äsch! Bankerna har tillräckligt som det är, inte behöver de lämna landet, kontrar Iain Perry som först är skotte, därefter britt och i någon mån positiv till grundidén bakom EU-projektet. Men han är för ett utträde.
– Bullshit, säger Barry om Perrys argument mot EU.
– Bullshit, säger Perry om Barrys ståndpunkter.
Och så håller de på. Iain Perry delar många britters missnöje med EU:s ekonomiska, utrikes- och flyktingpolitik. Öriket får inte ut tillräckligt av medlemskapet.
– Ibland måste man våga välja en annan väg för att få till stånd en förändring. Jag tycker att britterna ska styra sitt land själva, säger han och får en högljudd fnysning till svar.
Richard Barry ser inte att Storbritannien har någon chans till ekonomisk tillväxt eller överlevnad utanför unionen.
– Vad har England att erbjuda? Vad tillverkar företagen? Ingenting! England har bara pengar och tjänster att erbjuda. Den som påstår att unionen är farlig är en hycklare.
Han viftar bort vännens påpekande att medlemskapet kostar Storbritannien 35 miljoner pund – om dagen.
– Det är inget Storbritannien längre. Det är bara en liten marknad som inte klarar sig utanför EU. Lycka till när ni måste betala för Wales och Nordirland och skottarna tar all olja och drar, skrattar Barry.
Från sin svenska horisont är de inte ett dugg förvånade över att EU har blivit en så stor och infekterad fråga för britterna. Det beror inte bara på heta potatisar som migration, arbetslöshet, försvar och ekonomi, utan också på folksjälen, spekulerar Barry:
– Engelsmän vill ha konstant förändring, inte stabilitet.
Hur kommer britterna att rösta? Barry och Perry vågar inte sia. De tycker båda att den politiska debatten har varit obalanserad och extrem. Ingen av dem litar på att folkomröstningens resultat blir avgörande; slutligen är det parlamentet som avgör. EU-frågan kommer att påverka britterna för lång tid framöver.
– Jag känner folk som fortfarande är upprörda över hur deras vänner och bekanta röstade om Skottlands självständighet, säger Perry och tror att det kommer att upprepas.
I det fallet säger Barry inte emot.