Sexköparen Tony låter sig intervjuas av tidningens reporter och berättar för första gången om sin hemlighet. OBS: Mannen på bilden har ingenting med texten att göra.
Tidningens reportrar har genom fejkade konton på eskort- och sugardejtingsajter kommit i kontakt med hundratals män som vill köpa sex av unga tjejer i Sörmland. Samtliga får ett meddelande efter tidningens konfrontationer med ett antal sexköpare i Eskilstuna.
Vi berättar att det är tidningens reportrar de haft kontakt med och att syftet varit att få insyn i, och beskriva, sexhandeln på nätet. Vi vill veta varför männen köper sex, om de har familj och hur de ser på sitt ansvar gentemot tjejerna vars kroppar de köper eller vill köpa. Vi ber dem berätta anonymt om sina sexköpsvanor.
Responsen från sexköparna är sval. Bara ett tiotal män svarar, de flesta kortfattat. En del är upprörda över att ha blivit lurade, andra vill lägga ansvaret för sexköpen på tjejerna. Några erkänner att det de gör är fel och säger att de ångrar sig.
Sedan ringer telefonen.
Vi kan kalla honom Tony, vilket är ett påhittat namn. Han är drygt 40 år gammal och gift sedan många år. Han bor i Sörmland, är egenföretagare och han har flera barn. Han berättar att han köper sex – frekvent. Han kallar det för sin dolda sida, hemligheten han burit på i över 15 år. Det är första gången han talar om den.
– Ingen vet vad jag gör, inte min fru, inte mina kompisar. Allt det här lever bara inom mig. Men det känns bra att dela med sig, som en tyngd som släpper.
Tony säger att han har köpt sex sedan 2005 och att han gör det en, ibland två, gånger i månaden. Tjejerna hittar han på den eskortsida där tidningen skapat en profil. Vissa av dem har han byggt upp relationer med efter år av regelbundna möten, andra träffar han bara en gång. De ses hemma hos tjejerna eller på hotellrum som han bokar och betalar för.
Varför köper du sex?
– Det är svårt att förklara, men det mesta handlar om att jag gillar olika kroppar. Jag har en jättefin fru och ett bra sexliv hemma. Men det är som att jag får en känsla som gör att jag inte kan hålla mig. Jag måste göra det.
Tänker du på utsattheten många av de som säljer sina kroppar befinner sig i?
– Jag vet att jag gör fel, men jag vill inte göra mer fel än nödvändigt. Det är mycket utländska tjejer med hallickar, men jag träffar bara svenska tjejer. Det är viktigt att det känns att hon inte är utnyttjad.
Hur kan du veta att tjejerna inte blir utnyttjade och gör det av fri vilja?
– När det är svenska tjejer så tar 99 procent pengarna själva. Jag känner så i alla fall. Sedan kanske de köper knark eller något annat. Det kan inte jag veta. Vissa köper märkeskläder, andra har ordnade liv och vill ha extrapengar. Varje gång man träffar någon är det en ny historia.
Tycker du att du har något ansvar för att du betalar dem så att de kan köpa sitt knark?
– Märker jag att pengarna går till knark så blir det inte fler gånger med den tjejen. Jag har en tjej som jag träffar ofta som studerar och som gör det för att studiebidraget inte räcker. Hon är en stabil tjej, så med henne är jag inte orolig.
En man som svarar på tidningens frågor berättar att han köpt sex ett par gånger och skämts efteråt.
Hur gamla är tjejerna du träffar?
– De jag träffar är för det mesta mellan 20 och 25 år. Inte yngre, aldrig i livet. Det är bara över 20.
Kollar du legitimation?
– Absolut. Om jag misstänker något så ber jag om leg. Det har hänt att jag har kommit fram och märkt att tjejen är 15–16. Hon kunde inte visa legitimation, så då sa jag nej och gick därifrån direkt. Jag vill inte sitta i fängelse för att jag träffar en ung tjej. Jag har själv barn.
Upplever du att det är många minderåriga tjejer på de här sajterna?
– Förut var det inte så mycket, men på senaste tiden har det blivit jättemycket tycker jag. Ibland skriver de också att de är 16 eller 17. De är inte rädda.
Sexhandeln drivs som vilken marknad som helst av en efterfrågan som du, även om du säger att du är noga med vilka du träffar, bidrar till att upprätthålla. Hur ser du på ditt eget ansvar?
– I mina ögon så är det här en sjukdom. Det jag gör är inte normalt och jag vet att jag gör fel. Framförallt mot min familj.
En man som svarar på tidningens frågor tycker att det borde vara lagligt att köpa sex så länge det är lagligt att sälja.
Tycker du att du gör fel mot kvinnorna vars kroppar du köper?
– Ja, det är klart. Om jag, och många med mig, inte köpte så skulle de inte finnas där.
Men du kan inte låta bli?
– Jag har försökt bli av med det. Jag hade kontakt med en hjälporganisation som hjälper folk som mig. Det var kanske tio år sedan. Ett tag gick det bra, men efter det började jag igen.
Det låter som att du upplever det som ett beroende?
– Ja, det är ett beroende, en sjukdom. Det är ett problem som knark.
Har du funderat på att söka hjälp igen?
– Jag känner att det inte går att hålla på hur länge som helst. Jag vill sluta med det här, det vill jag absolut göra. För kvinnornas skull, för min skull, för min familjs skull. Mina barn. Om det händer något – hur ska jag kunna se dem i ögonen? Det sista året har jag tänkt på det mer och mer.
Har det hänt något särskilt som fått dig att tänka mer på det?
– Nej, inget sånt. Jag har bara börjat känna mig dålig. Jag får ångest efteråt. Jag vill bli av med det, jag lovar att jag vill. Jag säger det jag säger från hjärtat.
När köpte du sex senast?
– Det var inte länge sedan, kanske en månad.
Har du något nytt inbokat?
– Ja, faktiskt. Jag ska träffa en tjej nu på måndag.
Fotnot: Samtliga män som förekommer i texten har fingerade namn.