Fram tills nu har Sörmland bara haft ett häkte, i polishusets lokaler i Nyköpings centrum. Men på måndag tas ett helt nytt i bruk, på fängelseområdet på Arnö. Här kommer det att finnas plats för 44 nya intagna, från och med måndag.
Kriminalvårdsinspektör Maria Berglund visar runt i de nya lokalerna.
– Här finns större utrymmen, fler besöksrum och fler samtalsrum än i de gamla häkteslokalerna. Det finns också fler rastgårdar, där de intagna kan motionera eller ta en rökpaus, berättar hon.
Och när vi kommer till köket blir det nya häktets fokus på barn tydligt.
– Här kommer man exempelvis kunna baka ihop med barnen, berättar Maria Berglund.
Barnen hon pratar om är inte de som är på besök för att hälsa på en häktad förälder. Hon syftar nämligen på en allt större grupp intagna på landets häkten: barn under 18 år, inte sällan misstänkta för grova brott.
– Den senaste tiden har det blivit vanligare. Vi har fått ganska många häktade barn i Nyköping nu.
Hur märks det?
– De kräver mer resurser, för de mår ofta väldigt dåligt. Det är tufft, både för barnen och personalen.
Anna Rönn och Christina Nilsson är chefer på det nya häktet. De tror att de nya lokalerna kommer att göra det lättare att tillgodose de intagna barnens rättigheter. Exempelvis att de ska ha fyra timmar isoleringsbrytande åtgärder om dagen. Tid då barnen kan aktiveras, motionera och umgås med personalen.
– I det gamla häktet har vi inte möjlighet att leva upp till målen. Men här kommer vi få mycket bättre förutsättningar, berättar Anna Rönn.
Rent säkerhetsmässigt behandlas barn och vuxna i häktet på samma sätt, enligt Christina Nilsson. Men med barnen behöver man lägga mer tid och energi på det sociala samspelet.
– Det handlar ju om att på olika sätt motverka skadorna som det kan bli på ett barn som sitter inlåst under lång tid. Vi umgås, samtalar, spelar spel och låter dem öva på social interaktion med andra människor.
Vad är skillnaden mellan att jobba med barn och med vuxna i häkte?
– Det är klart att det är skillnad. De allra flesta barn är inte vana att sitta i såna här isolerade miljöer och behöver mer uppmärksamhet, säger Christina Nilsson.
– Och man märker att de saknar sina mammor och pappor. De behöver att vi pratar mycket mer med dem, fyller Anna Rönn i.
Kan ni behöva vara en tröstande famn?
– Ja, absolut. Det ingår att vi ska vara stöttande. Det är klart att det kan uppstå emotionella situationer, och då stöttar vi dem.