– Jag är galet besviken, säger Elisabeth Widell.
Tio miljoner kronor är mycket pengar, men förslår inte för dem som är värst drabbade, som väldigt unga. Flera av de drabbade kanske aldrig kommer kunna arbeta eller i alla fall högst begränsad tid och eftersom ersättningen inte räknas upp (följer till exempel inte inflationen) lär den inte täcka förlorad arbetsinkomst, menar hon.
Majsolen skiner och värmer och Elisabeth Widells ögon spelar. Ilskan över riksdagens beslut om ersättning till trots har livet tagit en ny väg för henne.
Det var annorlunda för fyra år sedan när vi träffades. Hennes liv hade förvandlats till en mardröm och hon var trött och orkeslös. Hon kunde somna bakom ratten, somna var och när som helst, nätterna var tunga och ångestfyllda. Hon åkte ut och in på sjukhuset innan hon till slut fick beskedet att hon drabbats av narkolepsi och att det kunde härledas till vaccinationssprutan mot svininfluensan hon tog november 2009 i Nyköping.
Vi har hållit kontakten genom åren och hennes liv har fortsatt vara en berg-och-dalbana utan den kittlande känslan i maggropen. Självmordstankar har avlöst varandra, självmordsförsök har slutat i respirator, behandlingshem mot tablettmissbruk, identitetskriser.
– Jag har inte velat leva.
Elisabeth Widell har nu på ett sätt landat i sin kroniska sjukdom, som varenda dag påverkar hennes liv. Hon har pluggat till sjuksköterska (färdig om några veckor) men det har tagit sex mot tre år på grund av sjukdomen. Hon vet att hon inte kan arbeta heltid.
Men sjukdomen har fört det med sig att hon blivit medveten om att hon vill jobba inom psykiatrin (psykosenheten) och att hon lärt sig "enormt mycket" om sig själv.
– Det har varit svårt att försonas med sig själv, men jag har utvecklats som människa.
Och hon när tankar om framtiden, som hon inte gjorde för fyra år sedan. Som att bli mamma, som hon vet kommer att ställa extra krav på hennes partner på grund av sjukdomen.
– Jag har inte samma ork, jag blir hjärntrött och somnar, som när jag åker buss till jobbpraktiken då får busschauffören väcka mig.
Elisabeth Widell kisar mot solen. Hur mycket ersättning hon kommer att få vet hon inte. Men, säger hon, det är en lättnad att den kan täcka en del.