2 april 2020. Åsa Kullgren på en pressträff i samband med överlämnandet av delbetänkandet Hälso- och sjukvården i det civila försvaret.
De flesta sörmlänningar minns nog Åsa Kullgren som just landstingsstyrelsens ordförande i Sörmland mellan åren 2010 och 2015. I dag arbetar den välmeriterade juristen som särskild utredare vid Regeringskansliet i Stockholm på sidan av jobbet som åklagare i Eskilstuna.
Efter att tidigare ha haft samma roll i den så kallade Nya apoteksmarknadsutredningen fick hon 2018 återigen förnyat förtroende av regeringen att leda utredningen Hälso- och sjukvården i det civila försvaret.
Mitt i coronakrisen – då frågan är mer aktuell än någonsin – presenterade hon tillsammans med socialminister Lena Hallengren (S) ett delbetänkande i den mycket omfattande utredning som nu är mer än halvvägs avklarad.
– Den täcker egentligen alltifrån vilken beredskap man har för att klara av större olyckor med många skadade, till hur hälso- och sjukvårdens roll ska se ut i det civila försvaret i krig och vilken typ av vård man ska kunna erbjuda medborgare i kris eller krig, förklarar hon.
För tidningen berättar Åsa Kullgren om hur den kanske mest uppmärksammade frågan, materialförsörjningen, enligt utredningens nuvarande förslag är tänkt att fungera i framtiden – och varför vi hamnat i en sits där livsnödvändig utrustning så snabbt blev en stor bristvara.
De grundläggande utgångspunkterna, enligt det nuvarande delbetänkandet, är att:
* Det ska finnas mer läkemedel i Sverige
* Det ska finnas ett sammanhållet system för att lagra läkemedel eller andra produkter som behövs för att bedriva vårdverksamhet
* Lagren ska kunna omsättas, det vill säga att det används och förnyas
* Lagren ska vara skalbara – antalet produkter ska kunna utökas och volymen på dessa ska också kunna utökas
– Vi skissar på ett system som är byggt med flera olika nivåer, tänk pyramid. På den första nivån, i den offentliga delen, ska sjukvården ha ett lager för att kunna klara verksamheten i vardagen. Där ska all läkemedel och material som behövs för att driva vård finnas, säger hon och fortätter:
– Sen har vi ytterligare en nivå som ligger på regionerna och kommunerna. Det kan man säga är det stora beredskapslagret. Där finns det läkemedel och produkter som behövs för att bedriva sjukvård i en krissituation. Det är vård som inte kan anstå, akut sjukvård, säger hon.
Nivå tre ska ligga under statligt ansvar, vara ej omsättningsbar och innehålla produkter som vården inte använder i sin vardag.
– Här ska det till exempel finnas läkemedel som inte används i sjukvårdens vardag och produkter man behöver stora volymer av, alltså om man behöver väldigt mycket av något. Andningsmasker, som vi behöver nu, är inget man använder så mycket i sjukvården, men nu behöver vi väldigt mycket. Då skulle det finnas ett volymlager med den typen av produkter, säger Kullgren.
Den fjärde och sista nivån är en tänkbar egenproduktion läkemedel och andra produkter, tillsammans med de andra nordiska länderna.
– Men det är bara en modell än så länge. Det ska gå ut på remiss och vi ska ta emot synpunkter och det kommer bli jätteintressant att höra, säger hon.
Åsa Kullgren arbetar nu mestadels hemifrån i Eskilstuna, annars delar hon sin tid mellan jobbet vid Eskilstuna åklagarkammare och på Regeringskansliet i Stockholm.
Hur har det varit att jobba med det här under coronakrisen?
– Det har varit intressant. Det är klart att det är ett högre tryck på utredningen och att det är fler som vill prata med mig, men annars så tuffar vårt arbete på. Vi har ingen del i den operativa verksamheten, utan läser om vad som händer och har kontakt med olika experter och beslutsfattare för att se vilka lärdomar man kan dra av det här, säger hon.
Skyddsutrustning för vård av covid-patienter har på många håll varit en stor bristvara och ett ständigt återkommande ämne. Åsa Kullgren tar upp det statsepidemiolog Anders Tegnell kallade för Ikea-syndromet; att det alltid är nya produkter på ingång.
– Just in time-systemet fungerar bra när det är vackert väder, men när det uppstår bekymmer blir det väldigt sårbart. Det ser vi nu och det såg vi också hösten 2019 vid ett leverantörsbyte i bland annat Sörmland. Vissa regioner fick väldigt snabbt problem eftersom man inte hade några större förråd av enkelt material som behövdes i vården.
Hennes förhoppning är att det i framtiden är tydligt vilket ansvar kommunerna, regionerna och respektive myndighet har i en kris. Tydliga planer och en målsättning för vad sjukvården ska klara av i olika scenarier är också viktigt, menar Kullgren.
– Hade utredningen varit klar och genomförts kanske man inte hade behövt ta så många beslut i krisen, utan de hade redan funnit på plats. Sen hade det varit jättetufft att klara den här situationen vi är i, även om man hade haft en god beredskap, men förutsättningarna hade varit bättre.