– Vattnen här är bra för fisken att leva i. Men visst finns problem, säger Jimmy Blom, länsfiskekonsulent i Sörmland.
Fiskar är anpassningsbara men också mycket känsliga för sin omgivning. Vissa trivs bäst i surare vatten, andra vill ha det basiskt. Salthalten är viktig, liksom givetvis tillgången på syre.
Kusten och en stor andel av länets sjöar är övergödda. Kväve- och fosforutsläppen från jordbruket och enskilda avlopp rubbar balansen mellan organismerna i vattnet och kan få växtplankton och alger att växa så det knakar. Det kan gå åt så mycket syre att bryta ner växtmaterial att fisken dör.
Kalkning och effektivare rening vid fossil förbränning har minskat försurningen. I dag orsakas den framför allt av skogsbruket, varför problemet är störst i skogslandskapet.
– Det finns fortfarande svårt försurade vatten i länet. Men vi har ganska kalkhaltiga berggrunder, så problemet är inte generellt.
Dammar och vägtrummor kan hindra vissa fiskarter i deras vandring till lek. Då försvinner de ur vattendraget. Enligt lag får vattenverksamheter inte förhindra fiskens vandring. Problemet kan lösas på konstgjord väg, med fisktrappor och omlöp.
I ett pågående projekt ska Eskilstunaån mellan Mälaren och Hjälmaren för första gången på 100 år göras vandringsbar, till nytta bland annat för den rödlistade aspen.