Räkningen av sångsvanen genomförs vart femte år och här ber projektledaren Leif Nilsson vid Lunds universitets biologiska institution och om hjälp från en rad svenska observatörer runt om i landet.
För alla som trodde att sångsvanen inte alls uppehöll sig i Sverige över vintern ska sägas att den visst flyttar. Men dels beror det på vilken slags vinter som uppträder, dels beror det på om de som faktiskt lämnar Sverige ersätts av de fåglar som lämnar Ryssland och flyger västerut.
– Svanen flyttar aldrig längre än den behöver och har den bara tillgång till föda så kan den stanna kvar också, säger Leif Nilsson.
Att årets räkning kommer visa andra siffror än 2010 är ganska klart. Även om det nu är kallt och fruset i norra delarna av landet så är det barmark eller nästan barmark söder om Mälardalen.
Svanen äter rotknölar från vattenväxter, men kan också ses ute på bete där de mumsar i sig höstsäv eller höstraps.
Rester även sockerbetor är mycket populärt.
– Det fanns ju inte förr, då inga rester lämnades kvar, till skillnad mot i dag, då fåglarna kan hitta en hel del. Och kalorier är ju bra.
När det gäller häckningsplatsen för sångsvanen så hänger det helt på hur tillgången med våtmarker ser ut. Men matplatserna kan vara både våtmarken och odlingsmarken.
En redovisning av inventeringen författas allt eftersom rapporterna når fram till Leif Nilsson, men någonstans i mitten av nästa vecka hoppas han vara klar över hur statistiken ser ut.
I Eskilstuna eller Strängnäs ske ingen inventering av sångsvan i organiserad form.
Men flera observationer har gjorts tidigare i vinter.
I Ekeby våtmark i Eskilstuna sågs fyra sångsvan mitt på dagen i förrgår och i Strängnäs kunde invånarna på Vansö se så många som 200 individer på gärdet utanför kyrkan strax före jul.
– Men det var före jul och före snön, säger Leif Ekblom i Strängnäs ornitologiska klubb.