– Ni ser klövspåren, de finns överallt.
Jan Hellström på Svista gård i Lid i Nyköpings kommun pekar på marken där smala gröna blad av höstvetet har tittat upp ur jorden. Mitt på finns en liten fyrkant av marken skyddad av staket. Där inne är vetet betydligt högre.
– Så skulle allt ha sett ut om det inte vore för dovhjortarna. Man måste lösa det här på något sätt.
Svista ligger i hjärtat av Sörmland och här hittas troligtvis landets tätaste dovviltsstammar.
Stora pengar går upp i rök varje år för sörmländska lantbrukare när vilda djur äter upp grödorna. Jan Hellström bedömer att 20 procent av hans skörd äts upp av dovhjortarna.
Dovhjortarna kom en gång i tiden från Edeby gård i Ripsa i Nyköpings kommun, där de fanns i hägn. Nu jagas de där och runt om i Sörmland. För att djuren ska överleva vintern läggs stora mängder foder ut i skogarna. Men när våren kommer går hjortar och vildsvin ut på åkrarna för att leta mat.
I Björkvik och Tystberga är det kronvilt som ställer till störst problem. Kring Jakobsberg utanför Björnlunda orsakar vildsvin, dov- och kronhjortar ungefär lika stora skador, bedömer gårdens viltmästare Martin Johansson. Många stora gårdar i Sörmland säljer jakter som en del av inkomsten. Men på Jakobsberg är det bara familjen och deras gäster som jagar.
Både Melker Schörling på Edeby gård och Lottie Tham på Jakobsberg tar emot EU-stöd. För ett par år sedan började familjen Tham satsa på jordbruk. Då inleddes också ett arbete med att minska skadorna från viltet.
– Vi jobbar mer och mer med det här. Familjen vill ha vilt, men är också aktiva lantbrukare. Det är två delar som måste fungera tillsammans, säger förvaltare Jonas Kullgren.
För att hålla borta de vilda djuren från grödorna har de odlat upp små åkerlappar inne i skogen som egentligen hade lämpat sig bättre för skog. I skogen låter de djuren äta i fred och stör dem bara när de är ute på fälten där de inte ska vara. För små lantbrukare som inte jagar själva rekommenderar de elstängsel för att skydda grödorna. För de vet att det kan bli problem.
– Det är problem när du är småbrukare. Då får man samarbeta och ta diskussionen, säger Martin Johansson.
Dialogen förs och har förts mellan lantbrukare och stora markägare. Martin Johansson har själv pratat med arga grannar i området, men det har varit svårt.
– Det har varit lite motigt, de har bara varit väldigt arga.
På Jakobsberg utfodras viltet med ensilage och spannmål från den egna gården. Sockerbetor och potatis tycker Martin Johansson inte att man ska ge de vilda djuren.
– Jag tycker inte riktigt det är försvarbart. Det är inte det bästa fodret för klövvilt.
Jan Hallström på Svista gård jagar själv ibland. Han vill inte ha bort dovhjortarna helt, men konstaterar att det måste finnas en rimlig balans.
– Kring Lid finns sex kyrkor, alla är inhägnade med elstängsel. Och många som bor i trakten får sina trädgårdar förstörda av dovhjortarna.
På grund av skadorna har han fått tillstånd till skyddsjakt på 15 dovhjortar, trots att jakttiden är över, säger Jan Hallström.
Jonas Kullgren på Jakobsberg tror att det kommer att bli bättre om några år. Insatserna på gården kommer att göra skillnad, tror han.
– Jag tror att inom fem år kommer problemet att minska. De grannar som eventuellt har klagat kommer snart att märka skillnad. Och nu är vi en av de största odlarna här så nu får vi ta en stor del själva.
Martin Johansson håller med.
– Samarbetet bygger man inte över en natt när det har varit så här infekterat.