Grävlingen hör hemma i skogen.
Stenrösen gillas av ormar. Trädäck och altaner som är öppna mot marken är som arkitektritade för grävlingar. Sensommarens frukt lockar älgar. Björn Granquist, kommunjägare i Katrineholm, konstaterar att husägarens trädgårdsvisioner ofta passar vilda djur.
De absolut vanligaste påringningarna till de kommunala jägarna handlar om problem med grävlingarna.
– Nio gånger av tio bor de under ett trädäck eller en altan, säger Granquist.
Förutom ett bra boende bjuder många trädgårdar på god tillgång på föda till grävlingen som äter allt från insekter och smågnagare till frukt och bär.
– Vi ser många grävlingar i villaområden. De ligger gärna under en altan på dagen och sedan håller de på i rabatter och gräsmattor och letar efter daggmask när det är mörkt, säger Hans Welff som är markförvaltare i Nyköpings kommun.
Hål i gräsmattan, efter daggmasksöket, är typiska spår efter grävlingar. Flyttar de in under huset kan de i lugn och ro ställa till med större skador. Allt från husets grund till el- och avloppsledningarna kan vara i fara när grävlingarna gräver sina gångar som kan bli upp till tio meter långa i flera våningar.
– Trots det är folk dåliga på att grävlingssäkra sina hus, säger Anders Eklund.
Som kommunjägare i Eskilstuna ligger det inte i hans uppdrag att bistå privatpersoner som har problem med vilda djur. Men han försöker hjälpa till med goda råd. Har grävlingen väl flyttat in rekommenderar Anders Eklund skrämseltaktik. Doft är något som kan få den objudna gästen att flytta.
– Ta en gammal parfym ur badrumsskåpet och häll på en trasa som du lägger där grävlingen är. Dränk trasan med doft varannan dag. Det brukar ge ganska bra resultat, säger Eklund.
Grävlingens in- och utgång.
Sedan gäller det att sätta stopp för nya grävlingar att flytta in i det lediga boendet. Husgrund, altan och trädäck tätas mot marken. Ingångar sätts igen. Armeringsnät, helst nedgrävt, brukar vara effektivt.
Vägrar grävlingen att godta vräkningsbeslutet får man ha span och passa på att göra avhysningen när djuret är ute. De är nattaktiva och går hemifrån när det börjar skymma och kommer hem för att sova på morgonkvisten.
– Jag uppmanar folk att försöka få grävlingen att förstå att den inte är välkommen i stället för att avliva djuret, säger Eklund.
I Nyköping är det förutom grävling också kaniner, trafikskadat vilt, och allt oftare vildsvin som människor hör av sig till kommunen om.
Knäckebröd och honung ska locka grävlingen i fällan.
– Om det är större problem med djur kan de två kommunjägarna hjälpa till, annars är det fastighetsägarnas ansvar. Undantaget är vildsvin, då försöker vi hjälpa till. De är obehagliga att ha i sin närhet, säger Welff.
Andra vilda djur som inte uppskattas av stadsborna är ormar, fåglar och älgar. Till rådjur är inställningen ofta lite mer förlåtande.
– Många tycker att rådjur är söta att se på, och då är folk lite mer föredragsamma. säger Welff.
Även ormar kan bli ett problem i trädgården.
– De slår sig ner där rätt förutsättningar finns, och att bygga ett stenparti är som att bygga ett hem för ormarna, säger Granquist.
Att fortsätta låta de vilda djuren vara just vilda är viktigt. Även om det är charmigt med tillökning i den lilla djurfamiljen så ska man inte mata dem.
– Då lär de sig att gå till oss för att få mat, sedan tycker vi att det är ett problem när de flyttar in hemma hos oss. Då ringer man och vill att kommunjägaren ska skjuta dem. Det är en tråkig inställning till djur, säger Eklund.