– Jag tycker det är alldeles utmärkt naturligtvis. Det var vad vi begärde, krävde och hoppades på, säger Hasse Gustafsson.
En av anledningarna, menar Gustafsson, är att länet är för tätbefolkat, både av människor och tamboskap. Detta gör att vargen enbart hade ställt till med ofog.
– Konsekvenserna hade blivit enorma för lansbygdsborna. Fårbesättningarna är tätt utspridda över Södermanland, vargen hade medfört stor påverkan på fårbönderna, säger Gustafsson.
Dovhjort och vildsvin finns det gott om, till mångas förtret. Ett argument var att vargen skulle kunna bidra med att kontrollera de två viltstammarna som orsakar stora betesskador.
– Det argumentet finns. Men, och detta är viktigt att komma ihåg, vargen bidrar till ökad rörelse bland viltet. Vilket då kan göra att betesskadorna blir betydligt fler.
Gustafsson menar att risken att länet skulle förlora sina eftersöksjägare skulle öka om varg släppts ut.
– I västra Götalandsregionen var det flera eftersöksjägare som sade upp sig på grund av rädsla för att deras hundar skulle fara illa. Man ville inte släppa hundarna på eftersök där det fanns vargrevir etablerade.
Lösningen för att få kontroll på vildsvinen och dovhjortarna är, inte så förvånande, en utökad jakt och fler jägare.
– Där måste vi bli bättre. I synnerhet godsägarna som bedriver kommersiell jakt, stammarna har tillåtits bli stora på grund av de ekonomiska fördelarna med att kunna hålla många jakter, säger Gustafsson.