– Den enskilde individen har bara sitt ombud och är begränsad av sin ekonomi. Kommunen eller staten har hela sin stab och helt andra utredningsmöjligheter, säger föräldrarnas juridiska ombud, advokat Jenny Beltrán.
Jenny Beltrán har ännu inte diskuterat frågan med sina klienter men flera tidigare fall vittnar om hur svårt det kan vara.
På 90-talet dog en pojke på ett familjehem. Föräldrarna försökte stämma kommunen i fråga, men förlorade och fick stå för hela rättegångskostnaden. I ett annat fall från 2012 dog en 16-årig flicka i socialtjänstens vård i lunginflammation eftersom hennes vårdare inte tog henne till sjukhus. Hennes föräldrar ville väcka åtal mot kommunen för att de inte lyckats ta hand om deras barn men ingen åklagare ville ta sig an fallet.
Jenny Betrán har varit familjens ombud i flera år och följt Lindas behandlingar och turer på olika hem, institutioner och boenden.
– Jag är helt förfärad över hur illa det har gått. Från att hon har mått dåligt så har det bara blivit värre. Nu är det en fruktansvärd situation med tanke på att hon gjort så många suicidförsök, säger Jenny Beltrán.
Det största misstaget förutom de 40 omplaceringarna är enligt henne, precis som föräldrarna påpekat, att Linda inte fått någon ordentlig utredning.
– Det borde man ha gjort från allra första början. För att en person ska få rätt vård måste man ju veta vad problembilden är. Hon har ju inte fått rätt vård, säger Jenny Beltrán.
– Det är så otroligt mycket som gått helt galet. Inget barn skulle behöva gå genom det som hon gått genom. Det är ett enormt misslyckande. När man omhändertar barn för att föräldrar brister eller för att vårdbehovet inte kan tillgodoses i hemmet måste förutsättningarna vara att det blir bättre för barnet. Här har de definitivt inte blivit bättre, säger Jenny Beltrán.