Resurserna till de högtrafikerade statliga vägarna ökar. Men det sker på bekostnad av de lågtrafikerade vägarna och drar samtidigt åt tumskruvarna på kommuner och privata väghållare.
Problemet är störst i glesbygd. Men det spiller över på landsbygdens nät av enskilda vägar – en livsnerv också i Sörmlands kommuner.
Fungerande kommunikationer på bra underhållna vägar är ett villkor för landsbygdens utveckling. Det framhöll Statens väg- och transportforskningsinstitut i en rapport som Sveriges kommuner och landsting beställde 2014.
De enskilda vägarna – som utgör tre fjärdelar av landets 57 700 vägmil – är en förutsättning för boende, företagande och samhällsservice utanför tätorterna.
– Det är oerhört viktigt att staten, kommunerna och kommunmedborgarna är med och bidrar. Det är ett ansvar för alla att de här finmaskiga vägnäten kan behållas.
Det säger Inger Fredriksson, tidigare ordförande i Centerpartiets Sörmlandsdistrikt, aktiv politiker och bloggare. C var i Alliansregeringen med och ökade resurserna till vägunderhållet.
Trafikverket betalar årligen ut statliga medel i driftbidrag till cirka 7 400 enskilda vägmil. Pengarna är ett stöd till de vägsamfälligheter och fastighetsägare som bär ansvaret för vägarnas skötsel.
Beräkningar visar att denna småskaliga, lokala väghållning är mer kostnadseffektiv än väghållningen av de allmänna vägarna. Men den behöver mer stöd än vad staten ger. Därför bidrar också många kommuner med vägbidrag till underhållet.
Problemet är att kommunerna har många egna hål att fylla med budgetpengarna. Allt fler bidrag till enskilda vägar skärs därför ner.
I Sörmland har tre kommuner – Strängnäs, Vingåker och Gnesta – helt tagit bort bidraget. Andra har över tid krympt det rejält. I Katrineholm har det halverats sedan 2004. Nyköpings bidrag i fjol var nästan 100 000 kronor lägre än 2010.
– Många gånger påminner kommunernas agerande om hur staten förr resonerade kring försvarsbudgeten. Blev det ont om pengar någonstans, var det från försvaret de togs, säger Christer Ångström, regionansvarig vid Riksförbundet enskilda vägar, REV.
Han ser tecken på att också de statliga medlen till glest trafikerade vägar kan komma att minska ytterligare inom de närmaste åren.
Det vore förödande för landsbygden och dess näringar, säger han, om de allt mer omfattande bristerna hos broar och vägars bäraktighet inte blir åtgärdade.
Också Fredriksson är engagerad i de enskilda vägarnas framtid eftersom den bär så många möjligheter – också för tätorterna.
– Det gäller att komma ihåg att dessa vägar inte bara går åt ett håll.